- Project Runeberg -  Alexander I /
17

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som en såpbubbla, medan däremot den tjocke Krylov satt
där oomkullrunklig. Är verkligen den där fysionomien
— degen som pöser i baktråget — en symbol för hela
Ryssland? tänkte han med löje och fasa.

Men han slutade grubbla, då han i andra ändan af
salen varseblef Maria Antonovna och grefve Sjuvalov.

Hon var klädd i en enkel hvit dräkt, en sådan där
tunika med raka veck, som man ser på antika bildstoder.
Det var ett gammalt mod, men med henne som bärarinna
föreföll det tidlöst ungt. Inga smycken bar hon, blott
ett axelspänne af krysolit, en gåfva af kejsarinnan Josefine,
och så en krans förgät-mig-ejer i det svarta håret. Hon
var öfver fyrtio år men ändå alltjämt tjusande.
Särskildt i dag. Inte en andra utan en tjugonde ungdom.
Höstkvällens djupa klarhet, höstfrukternas doftmättade
mognad.

Ljufvast är bland kvinnor alla
Aspasie: dess ögon låga...


I dag lågade de mera än annars. »Minerva i
lustans ögonblick», hade någon kallat henne.
Ögonlocken höll hon blygsamt sänkta, och i hvar rörelse
var det något kyskt, tillbakahållet, liksom i tårpilens
skälfvande sus.

»Hvad är det åt henne?» förundrade sig Golitsyn,
Han kände henne väl; inte för intet hade han en gång
i tiden varit halft förälskad i henne. Han visste, att
sådan som i dag var hon alltid, när hon bytte älskare.
Hvem var det nu?

Han såg uppmärksammare på Sjuvalov. Ett ansikte
vackert ända till fräckhet, alldeles som Platon Subovs,
»sängkammarhjältens». Inför detta ansikte kände man
sig frestad att sätta tro till ryktena, som voro i svang
om honom — att han lät betala sig af gamla kvinnor
och att han vägrat duellera i en hedersaffär. Den
oklanderliga engelska fracken, enligt sista modet onaturligt
åtsittande kring lifvet, halsduken vårdslöst knuten à la
Chateaubriand, den omsorgsfullt uppkammade tupén à la
Metternich — allt hos honom var Golitsyn vidrigt. »Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free