- Project Runeberg -  Alexander I /
21

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Neledinski fick ett astmatiskt anfall värre än efter
bohvetegröten, gubben med vertigerna tycktes färdig att falla i
vanmakt. Men panerna hade sprungit upp från stolarna
och applåderade ursinnigt. I deras ansikten lästes: »Än
är Polen ej förloradt.»

Nu ljöd emellertid en violoncellen, och det var som
om någon gjutit olja öfver upprörda vågor; allt blef tyst
och stilla.

Wielhorski spelade en andlig konsert af Haydn.
Änglakören ljöd. Och träldom, frihet, Ryssland, politik
— allt jordiskt blef med ens intigt. Det tycktes en, att
guldvingade änglar med gyllene kärl i händerna stego
upp och ned på en stege af kristall, och det klang och
risslade likt solregn.

Golitsyn gick bort till Sofia. Men hon såg honom
ej, försjunken i sina tankar eller i musiken.

— Sofia Dimitrievna...

Hon vände sig om och spratt till.

— Ni här... Valesjka!... Och jag som ingenting
visste!

Hon blef alldeles röd af glädje. På hans fråga om
hennes befinnande svarade hon på franska, alldeles som
en vuxen dam:

— För Guds skull, tala inte om min hälsa! Berätta
hellre om era glasögon...

Men ögonen, som tindrade af barnslig förtjusning,
talade ett annat, förtroligt språk.

Trots den moderna, konstmässiga frisyren och den
långa parisklänningen af silfvergrå popelin med broderade
gröna ljungslingor, såg han på hennes ögon, att hon
alltjämt var den lilla flickan i den korta hvita kjolen och
schäferhatten, blåögd och askblond, med hvilken han lekt
hök och dufva på Pokrovskoje, Narysjkins gods utanför
Moskva, fiskat karp i dammen bakom växthuset och läst
Sjukovskis Ludmila.

Flicka, säg, hvar är din älskling,
hvar blef brudekransen af?
Död är han; mitt hem en graf —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free