Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
påminde litet om Sofias franska lärarinna, madame d’Attigny.
Dadda kallade henne också för Tinka och tyckte inte
om någondera — hvarken markattan, som var lik hin
onde, eller madame, som var lik en häxa, Det gick rykten,
att madame d’Attigny i sin tidiga ungdom, ännu före
franska revolutionen, hade varit prästinna i Avignons
Hemliga sällskap, grundadt af grefve Thadée Grabjanka,
som sysslade med svartkonst. Genom honom hade
madame dAttigny, den Stora gudamodern, Hekate, Diana,
himlens och helvetets drottning, född af kaos, såsom
adepterna nämnde henne, fått plats som guvernant hos
Na-rysjkins. Hon dog vid hög ålder. På sista åren blef
hon barn på nytt, skrumpnade och torkade ihop och vardt
än mera lik apan.
Sofia låg och drömde om Tinka, men om det var
madame eller markattan visste hon inte. Hon kilade
omkring i rummet och smackade med tungan: »Jag är
Hekate, jag är Diana, jag är den stora gudamodern»,
sedan hoppade hon plötsligt upp på hennes bröst och ville
kväfva henne. Hon drömde också, att farbror Krylov
piskade en liten flicka till döds och röt åt henne: »Tinka,
Tinka, slicka upp blodet!» och flickan började krypa på
alla fyra och torkade ihop och blef skrynklig och
förvandlades till Tinka och slickade upp blodet. Sedan var
det en hop små svarta hundvalpar eller kanske markattor,
som diade Nenilas, ladugårdsgummans på Pokrovskoje,
hvita, feta bröst. Och nu kröp Tinka under hennes
egen schal och kittlade med sin kalla tass hennes strupe,
så att hon ville hosta blod.
Hon vaknade. Med ansträngning öppnade hon
ögonen. Hon förstod, att hon yrade. Skulle hon verkligen
bli sjuk och liksom förra året få lof att ligga till sängs
ända till sommaren — och icke få se sin »riktiga mamma»
på hela tiden? Ånej, man skall bara inte ge vika för
sjukdomen. Nu var hon varm igen, och frossan hade
gått öfver. Det var bara så varmt och kvaft under
schalen. Hon kastade den af sig, steg upp och gick bort
till hörnfönstret.
Den utbyggda halfrundeln vette mot Fontanka.
Hon såg åt båda hållen, åt Simeonovskibron och åt Nev-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
