- Project Runeberg -  Alexander I /
42

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

mellan de två öfversta knapparna ett litet
medaljongporträtt af kejsar Paul J. Ansiktet inte en militärs utan
en ämbetsmans. Insjunkna, slätrakade kinder, tunna
läppar, näsan klumpig, litet uppstående och rödaktig, som
om han haft kronisk snufva. Hvarken intelligens eller
dumhet, hvarken godhet eller ondska — ingenting
uttryckte detta ansikte. Han hade tråkigt, det var allt.
De öfver de töckniga ögonen halfsänkta ögonlocken kommo
honom att se ut som om han nyss vaknat och strax skulle
somna igen.

— Jag tycker om att allt görs ordentligt, fort men
ordentligt. Men en del saker kunna inte göras fort utan
slarf. Allt detta har Gud gifvit oss att bedöma, ty det
goda i världen är alltid blandadt med det dåliga, och
det finns alltid mera dåligt än godt.. .

Ute föll våt snö. I rummet bredde sig gråa
skuggor likt spindelväf. Och skymningens gråa spindelväf,
ordens gråa spindelväf smälte ihop till en grå tråkighet
utan gräns — densamma kanske som de döda känna i
sina grafvar. Det var så tråkigt, att det blef hemskt.

Araktsjejev böjde på hufvudet, till tecken att
audiensen var slut. Pustande och stånkande och svettig och
röd som efter en bastu lämnade generalen rummet.

Golitsyn trädde fram till bordet.

— Furst Alexander Nikolajevitsj’ brorson?

— Ja ers excellens.

— Nå! Det är två saker jag önskar tala med er
om. För det första: kejsaren har befallt mig tilldela er
en skarp tillrättavisning, för att ni i de allerhögsta
personernas närvaro uppträdde med glasögon. Det andra
rör ert memorial. . .

Han räckte honom ett papper, där han med rödkrita
egenhändigt hade antecknat: »Detta paper återlämnas
såsom obehöflit» — två staffel på fem ord.

— Förargas nu inte på mig, gamle man, — sade
han och fäste blicken på Golitsyns ögonbryn — han såg
aldrig den han talade med i ögonen — och hans ansikte
blef med ens lismande vänligt. — Jag är en enkel, olärd
människa, en fattig adelsman från Novgorod, och har
fått en helt och hållet rysk uppfostran. Jag lärde mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free