Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
läsa af en klockare, i bönboken. Är det underligt, att
jag inte vet mycket? Och er inlaga där — efter mitt
enkla förstånd kan jag inte finna någon mening i den.
Hvad är det för konstitution ni talar om? Så många år
som jag har lefvat i världen har jag aldrig hört talas
om något sådant, och jag har hittills trott, att vårt
Ryssland är ett själfhärskardöme . . .
Äter den ändlösa spindelväfven af ord; åter den där
förfärande tråkigheten, som liksom kom svepande från en
annan värld.
Plötsligt reste sig Araktsjejev, gick bort till spisen
och vinkade med fingret åt Golitsyn. Antagligen ville
han inte, att adjutanten skulle höra. När Golitsyn kom
fram, tog han tag om hans rockknapp och hviskade nästan
i hans öra, ännu vänligare, ännu mera inställsamt:
— Jag har alltid, ers excellens, varit olycklig så
till vida, att publiken tänker illa om mig. Men en
intelligent man frågade en gång: hur många dumhufvuden
behöfs det för att bilda ett publicum? Därför tar jag
också det sankt-petersburgska tungosladdret med lugn;
hunden skäller, och vinden blåser bort med skallet. Bara
samvetet är rent . . . Den här tingesten, säg mig, hvad
heter den . . .
— En écran, *) ers excellens.
— Ja visst. Nå er ödmjuke tjänare spelar alldeles
samma roll som den. Hvad som än sker bakom min
rygg, så får jag stå för det. Allt lassas på mig, som
om jag vore ett dödt ting. Och allt går ut öfver mig:
Araktsjejev är en skurk, Araktsjejev är ett afskum,
Araktsjejev är en reptil. Och ändå är min enda skuld
den, att jag med min rättframma karaktär aldrig smickrar
någon och för öfrigt punktligt uppfyller kejsarens vilja.
Hvad han befaller det gör jag. Skulle han så påbjuda
konstitution, ja republik —■ så lyder jag. Hvad angår
det mig!
»Dum är han inte», tänkte Golitsyn öfverraskad.
»Men hvad vill han af mig egentligen?»
— Er farbror, furst Alexander Nikolajevitsj, skonar
mig inte heller. Men jag lönar aldrig ondt med ondt,
*) Ryssarna använda detta franska ord för eldskärm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
