- Project Runeberg -  Alexander I /
44

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

enligt det evangeliska budet: älsken dem som eder hata.
Och hvad er beträffar är jag viss, att ni skall lära er
tycka om mig, när ni ser, att jag bemöter er som en
sann kristen . . .

Han tystnade, och de halfslutna ögonlocken slöto sig
alldeles öfver de grumliga ögonen, liksom om han glömt
Golitsyns närvaro och slumrat till, där han stod och värmde
sig vid spisen. Golitsyn teg också och granskade hans
ansikte närmare. Han lade märke till en liten mjuk grop
i den klufna hakan, helt öfverraskande i detta ansikte,
och han kunde ej ta ögonen från den. Han erinrade sig
Araktsjejevs »känslofulla hjärta», som kejsaren tyckt så
synd om efter tsjugujevska blodbadet; han- erinrade sig
också pigan Nastja Minkina, som förmodligen i deras
ömma stunder brukade kyssa Araktsjejev just i den där
gropen.

Plötsligt öppnade han sakta, sakta ena ögat, blinkade
litet och riktade åter blicken på Golitsyns ögonbryn.

— Säg mig, fursten, har ni länge varit medlem af
Hemliga Sällskapet? — frågade han tvärt.

— Hvilket Hemligt Sällskap? Hvad menar ers
excellens? — svarade Golitsyn i en sådan ton af
oförställd förvåning, att det öfverraskade honom själf. Men
hans hjärta bultade — »nu börjar det», tänkte han.

— Vet ni inte det? Vi, vi vet allt, allt och inte
bara om er utan också om er farbror.

— Farbror — i Hemliga Sällskapet 1 — slapp det ur
Golitsyn, och fastän han genast märkte sin blunder, var
det för sent att reparera den.

— Hvarför blir ni så förvånad, om ni ingenting
vet? Men kanske ni ändå vet något, fast ni hade glömt
det? Eller hur?

— Om jag också visste något, ers excellens, skulle
jag inte kunna säga något, om jag inte ville vara en
skurk och en angifvare! — svarade Golitsyn alldeles blek
och nu inte af skräck utan af harm.

— Nå nå, nå nå. Du vill inte, och du
behöfver inte heller. Jag talar ju som en far med dig,
jag vill dig ju väl, vill göra dig till en efter dina gåfvor
nyttig tjänare åt kejsaren. Glasögonen — det är ju en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free