- Project Runeberg -  Alexander I /
45

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

bagatell. Da står väl till boks. Kejsaren kommer ihåg
dig från kongressen i Verona, dig och grefve Sjuvalov,
Sofia Dimitrievnas trolofvade, och han behagar alltid yttra
sig med välvilja om dig. I dag är du kammarjunkare,
i morgon blir du kammarherre. Och aldrig, min vän,
får mig någon att tro, att det finns en kammarjunkare i
världen, som inte vill bli kammarherre . . . Tänk öfver,
fursten, tänk väl öfver. I morgon är visare än i dag.
Och kom till mig på Grusino — där skall vi språkas
vid. Kom och hälsa på gubben, det skulle vara mig så
särdeles kärt att få se dig hos mig därborta i min
ödemark.

»Din gunst jag skattar ringa, usling!» citerade
G-olitsyn i tankarna Rylejevs vers, i det han tog
Arakt-sjejevs två framsträckta fingrar — ett sällsynt nådebevis
— med en känsla af att denna nåd var en värre
spöslitning än den fysiska han undgått.

* *

*



Mottagningen var slut, Kleinmichel aflägsnade sig.

Smygande på tåspetsarna gick Araktsjejev bort till
dörren till den första af de två salar, som skilde
Sekretariatet från kejsarens kabinett, öppnade försiktigt och
sade hviskande:

— Jefimitsj? Jefimitsj där?

— Ja, ers excellens, — svarade kejsarens
kammartjänare Melnikov lika dämpadt.

— Har inte kejsaren frågat efter mig?

— Nej.

— Har ingen sökt honom?

— Nej ingen.

Med samma smygande steg gingo de igenom de båda
tomma salarna. Då en golfplanka knarrade under
Melni-kovs fot, hytte Araktsjejev åt honom med handen. Alla
hans rörelser hade läderlappens — nattblackans —
ljudlösa mjukhet.

Utanför kabinettets dörr stannade de, och med
återhållen andedräkt, som om en döende legat därinne, började
de lyss. Först Melnikov och sedan Araktsjejev lutade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free