Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Det blef lugnt och fridfullt, sorgetomt och
glädjetomt som i evigheten.
Plötsligt, just som han var midt inne i sina kalkyler
och summan redan närmade sig miljoner kvadratversjok,
öppnades dörren till flygeladjutanternas rum.
— Ers excellens, det är från hans höghet storfursten,
— anmälde Kleinmichel.
— Jag har ju sagt dig: kör ut dem! — röt
Arakt-sjejev, och med en grof ed störtade han emot adjutanten
och lyfte handen till ett slag.
Kleinmichel rörde sig inte, och hans stela dockansikte
förblef orörligt; om slaget fallit, skulle det väl ha studsat
som mot trä.
Araktsjejev lät handen sjunka och blott hväste
ursinnigt :
— Ut!
Han återvände till länstolen vid spisen. Men han
kunde inte längre fortsätta kalkylen; han hade tappat
bort sig. Nerverna hade kommit i olag, och han hade
fått hjärtklappning.
— Å min Gud, min Gud! — suckade han tungt.
— Inte ett ögonblick får man vara i fred.
Han tog anisdroppar, började andas lättare och
fördjupade sig åter i kalkylerna.
Och åter började det kännas så där oändligt lugnt
och fridsamt, fritt från sorg och fritt från glädje, som om
ingenting någonsin hade existerat eller skulle komma att
existera utom de fullkomligt likformiga grushögarna, som
i oändlighet radade sig på ömse sidor om landsvägen.
Efter audiensen hos Araktsjejev åkte furst Valerian
till sin vän furst Sergej Petrovitsj Trubetskoj, chef för
Norra afdelningen af Hemliga Sällskapet, och underrättade
honom om sitt beslut att inträda som medlem i Sällskapet.
Några dagar därefter blef han intagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
