- Project Runeberg -  Alexander I /
49

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

Y.

»Suckande efter sin älskade Liodor irrar den sköna
Julia blek och sorgsen, med sänkt hufvud, omkring i den
ödsliga, dystra björkhagen, där höstens Bore beströr marken
med gulnade löf; den höstliga taflan ingjuter i hennes
sönderslitna väsen något ännu mörkare än den mörkaste
melankoli.»

»Liodor och Julia eller den belönade troheten. Landtlig
berättelse.»

Då han i kejsar Pauls dagar satt i arrest i Gatsjinas
högvakt, brukade Alexander Pavlovitsj läsa sådana där
romaner och berättelser för att fördrifva de långa
höstkvällarna. Sedermera hade han inte haft tid med böcker.
Ibland hade det gått år, utan att han läst annat än
tidningsurklipp och militärrapporter. Men nu under sin
sjukdom hade han åter börjat läsa romaner.

Ju tråkigare, dummare och mera gammalmodiga, dess
mera lugnande verkade de. De vaggade till ro som gamla
barnkammarvisor. De gulnade bladen prasslade som
gulnade höstlöf, och det doftade också höst af dem — en
ljufligt vemodig doft af det förgångna — af det som
varit ungdom och blifvit ett nästan urminnes för längesen.
Tjugofem år — och det var som två och ett halft sekel,
så hade allt förändrats, så hade allt åldrats, han själf
också.

»Vintern förgick, och den ömme Liodor återvände
till den sköna Julia. Hvilande vid foten af en doftande
hägg inandades de vårens ambra. Den milda månen
framgled i hemisfärens emalj.»

»Huru förtjusande är icke skådespelet af naturens
unga fägring!» utropade Julia, i det hon i sin Liodors
famn hängaf sig åt de lifligaste sällhetskänslor.

>0 heliga natur», svarade Liodor, »blott i ditt tempel
kan den dygdiga människan vara verkligt säll. Jag

Meresjkovski, Alexander I. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free