- Project Runeberg -  Alexander I /
72

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

dennes ansikte, som med ens hade stelnat till, upplyste
honom, att saken stod illa.

— Jag vet verkligen inte hur det skall bli, — fortsatte
han i skyggt vädjande ton. — Allt arbete har stannat
af, det är ett rent elände. Om du skulle fara till
metropoliten och tala med honom — kanske de skulle
kunna försonas? Du kunde på något sätt ordna det. Gör
det för min skull, lilla dufvan . . .

— Jag gör naturligtvis som ers majestät befaller,
— svarade Araktsjejev i militärisk, kärf, nästan ohöflig
ton, och hans ansikte blef ännu stelare.

— Men tro för all del inte, Alexej Andrejitsj . . .
jag menar bara . . . Om du . . . om det . . . — började
kejsaren stammande men förstummades inför den andres
förstenade orörlighet. Han blef rädd och tappade alldeles
koncepterna. Nu ångrade han, att han gifvit sig in på
ämnet.

Båda sutto länge tysta, utan att se på hvarandra.

— Ers majestät, — började slutligen Araktsjejev
med den döfva, melankoliskt högtidliga, nästan graflika
stämma, som kejsaren fruktade mer än allt annat. — Jag
anser det för min skyldighet, min undersåtliga plikt att
säga ers majestät hela sanningen. Ni har visat mig så
mycken huldhet, att ni själf vant mig vid det. Och nu,
fruktande Guds vrede . . .

— Ack nej, nej, Alexej Andrejitsj, det är inte om
det . .. — försökte kejsaren fåfängt hejda honom.

— . . . Och nu, fraktande Guds vrede, — fortsatte
Araktsjejev obevekligt, — skall jag säga er hela sanningen
som inför den lefvande Guden. Jag är inte inne i hvad
som förehas, jag vet bara af erfarenhet, att det finns flere
onda än goda människor och mera ondt än godt i världen
och har därför gjort mig till en oeftergiflig regel att inte
stifta några som helst bekantskaper och ägna mig
uteslutande åt min befattning. Men jag handlade illa, om
jag inte för ers majestät yppade hvad jag vet. Furst
Alexander Nikolajevitsj Golitsyn . . .

Rösten skar sig och blef genomträngande gäll.
Kejsaren lyssnade utan att längre försöka afbryta och hade
böjt ner hufvudet med samma skuldmedvetna uppsyn som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free