Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
den där gamle generalen, Araktsjejev häromdagen hade
läxat upp.
— Furst Golitsyn är en fiende till tsaren och
fäderneslandet, en landsförrädare. Med sorg i hjärtat se
rättänkande undersåtar, hvilka gudlösa böcker som utges af
trycket. Till och med den stora massan börjar prata
om frihet, tack vare läsningen af biblarna, som delas ut
i hela landet. När som helst kan uppror bryta ut. Smittan
har spridt sig öfverallt. Opålitlighet, sedefördärf och
revolution.. .
Med förskräckelse väntade kejsaren, att han skulle
börja tala om Hemliga Sällskapet. Men nu liksom alltid
uttryckte sig Araktsjejev ined flit så, att det var
omöjligt att afgöra, om han visste något eller inte — han
höll detta hot som ett svärd öfver kejsarens hufvud.
— För öfrigt, ske ers majestäts vilja; jag har endast
sagt min ringa tanke. Tiga och lyda är något som jag
i mitt femtiondeförsta år icke behöfver lara mig, från min
tidigaste ungdom har jag blifvit van vid det. Ers
majestäts befallningar skola uppfyllas, — och han reste sig
upp och sträckte på sig som en soldat i ledet, med
armarna utefter sidorna.
— Alexej Andrejitsj... Alexej Andrejitsj! ... —
utropade kejsaren klagande. — Du vet hur . . , hur . ..
— han ville säga: »hur tillgifven jag är dig,» men
ändrade sig: — hur jag älskar dig ... Så många år
tillsammans ... och nu ... vill du verkligen . ..
Af gammal erfarenhet borde han ha vetat, hur saken
skulle aflöpa, men vid hvarje tvist trodde han ångestfullt,
att Araktsjejev skulle öfverge honom — och då var det
ute med honom.
— Ers majestät, lillefar! Liksom er nåd mot mig
varit exempellös, så har också min tillgifvenhet för er
inga gränser. Jag har inte ord för att uttrycka min
tacksamhet. Men på grund af min klena hälsa är jag
nödsakad att begära afsked. Åren ha brutit mina krafter,
lederna värka. Med hvar timme blir jag allt svagare, jag
smälter ner som vax. Det är tid för mig att komma i
ro. Man måste sluta i tid. Jag ber att bli entledigad
från mina åligganden, som börjat trötta mig och angripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
