- Project Runeberg -  Alexander I /
77

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

— Nej berätta, berätta. Hur var han nu?

— Nu, nu vred han på halsen i ett, i ett. »Hvad
är det för en trång halsduk jag har fått?» sa’ han.
»De kan inte ens sy en halsduk ordentligt!» Och han
såg så ond ut. Sedan började lian tala om dig. »Se
till, du Alexej Andrejitsj», sa’ han, »att det där inte
händer med honom också. Skydda honom, var honom i
faders ställe!»

Alexander darrade och kallsvettades, som om han
lyssnat till ett budskap från andra världen.

— I faders ställe ... — upprepade han snyftande
och tryckte sina läppar mot Pauls porträtt på Araktsjejevs
bröst — det tycktes honom, att han kysste den lefvande
fadern. Inom honom vaknade ett aflägset barndomsminne
af ett par sträfva kinder och lukten af gammalt grönt
uniformskläde —- den välbekanta kasernlukten, faderns lukt.
Den enda lugna tillflyktsorten, där ingenting vare sig i
det förgångna eller i framtiden skrämde honom — den
ägde han här, vid Araktsjejevs bröst, vid faderns bröst;
han kunde inte längre skilja dem åt, de voro ett.

Bägge gräto, och deras tårar blandades. Araktsjejev
strök kejsaren öfver håret, som om denne varit en liten
gosse. Och Alexander tyckte, att det var fadern som
smekte honom, som gaf honom sin förlåtelse.

Han vaknade upp, då Araktsjejev på nytt började
hosta. Han blef förskräckt.

— Vill du inte ha något varmt att dricka?
Hallon-likör eller kanske varm punsch?

— Litet te, — stönade Araktsjejev.

Alexander tyckte om te, och särskildt tyckte han
om att dricka det i Araktsjejevs sällskap. Han reste
sig ifrigt och ringde på kammartjänaren. Han visste, att
kejsarinnan Elisabet väntade på honom. Hon hade under
hans sjukdom blifvit van, att de drucko te tillsammans,
och hon satte högt värde på denna enda stund hon fick
rå om honom. Men han lät nu skicka och hälsa henne,
att han ej skulle komma — han tvekade inte ett
ögonblick att uppoffra henne för vännen.

Han tillagade själf teet — ett särskildt slags, grönt
te, som Araktsjejev tyckte om. Han sköljde kopparna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free