Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
nerligen, Gud vet, att det icke är af egermytta, som våra
händer färgats med blod. Måtte vårt offer icke blifva
gagnlöst! Betänk, majestät, edra förpliktelser, var äfven
på tronen människa och medborgare. Yet, att förtviflan
alltid finner utvägar, och bringa icke fäderneslandet till
undergång. En man, som offrar sitt lif, har rätt att
säga eder detta. Jag är nu större än ni, därför att jag
ingenting åstundar, ocb om så fordrades för eder ära,
som är mig dyrbar endast emedan den är Rysslands ära,
skulle jag villigt dö på stupstocken. Men detta behöfs
icke, all skuld faller på oss — ni är ren, kejsarmanteln
höljer inga brott. Då jag nu drager mig tillbaka till
mina gods, ärnar jag behjärta den blodiga läxan och för
framtiden lefva för mina underhafvandes väl.
Konungarnas konung skall i min dödsstund förlåta eller straffa
mig; jag ber till Honom, att mitt offer ej må hafva
varit fåfängt. Farväl, ers majestät. Inför tsaren är jag
fäderneslandets räddare, inför sonen — fadermördaren. Må
den Högstes välsignelse hvila öfver Ryssland och eder,
dess jordiske herre — och må det aldrig behöfva blygas
öfver honom.»
» ... Nu få vi se hvad Alexander är — en
tron-röfvare eller en fäderneslandets son, redo till ett stort
offer...» erinrade han sig ur ett annat bref — från
den lifländske adelsmannen von Bock, som för dessa ord
hade införpassats i Schliisselburgs fästning och där hade
blifvit vansinnig.
Hur han själf blifvit vansinnig, mindes han också.
Under kröningen i Moskva hade han dagarna i ända suttit
inlåst på sitt rum och stirrat rätt framför sig, alldeles som
han ofta satt äfven nuförtiden. Inte en tanke hade han
tänkt, hade blott med fasa känt, hur vansinnet nalkades,
fegt smygande och så bestialiskt vidrigt, att han kände
inälfvorna vända sig. Sedan hade det gått öfver, som
han trott för alltid. Men nu började det igen. Ja en
natt som denna kunde komma en att mista förståndet.
Grefve Pahlen, hufvudmannen för sammansvärjningen,
hade nu i tjugutre år lefvat i lugn och ro på sitt
kur-ländska gods Eckau, och när den 11 mars kom på tal,
brukade han säga: »I andra fall vet jag inte, men för
Mereajkovski, Alexander I. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
