- Project Runeberg -  Alexander I /
82

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

det kan jag stå till svars inför Gud.» Så sade han,
men hvart år den natten drack han sig dödfull.

Skulle han följa Pahlens exempel för att komma
öfver denna natten?

Han återvände in i sängkammaren, tog fram en
opiumflaska, hällde några droppar i ett glas vatten och lade
sig på nytt.

Återigen röster, röster och ilande steg i korridorer
och trappor — allt närmare, nu, nu skulle de komma in
som den där fasans natten. Och den lilla svarta fläcken
på vänstra tinningen i det lilla gula ansiktet — den
vidgade och vidgade sig och fördjupade sig till något
bottenlöst, svart, som han tumlade ner i som i ett hål.
* *

*



Genom de mörka slottsalarna smög sig samtidigt en
gråklädd kvinna med sänkt hufvud, lik en af antikens
gråterskor eller en staty på en graf. Hennes rörelser
besannade hvad hon brukade säga om sig själf: »Hela
mitt lif håller jag mig utmed väggen.» Också nu höll
hon sig utmed väggen och smög likt en tjuf, som är rädd
att bli ertappad, eller som en osalig ande.

Yid dörren till kejsarens våning presenterade de två
vaktsoldaterna gevär. En ung officer, som satt och
half-sof på en stol, hann med knapp nöd springa upp och
salutera med sabeln. När hon gått förbi, med hufvudet
djupt nedböjdt och ansiktet doldt i schalen, såg han efter
henne med vördnadsfullt deltagande: han hade känt igen
kejsarinnan Elisabet.

Så länge kejsaren varit sjuk, hade han beständigt
velat ha henne vid sin sida. Då han tillfrisknade, blef
hon åter obehöflig. Så var det alltid: i sorgen med honom,
annars ensam. Hon vågade inte komma och säga honom
godnatt, men hon kom för att i hemlighet ge den
sofvande en kyss; han var henne närmare då.

Hon trädde in i sängkammaren, lutade sig ned och
gjorde korstecknet öfver honom och kysste honom på
pannan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free