Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
»Inte den romerske Brutus utan Novgorods Yadim skall
vara vår förebild i medborgerlig dygd.»
Våningen var liten men hemtreflig. Den var belägen
på nedre botten, och fönsterna voro försedda med höga
järngaller. Öfverallt spårade man en matmors vårdande
hand. Snöhvita muslinsgardiner för fönstren, krukor med
balsaminer och sammetsrosor och under en immig glashuf
ett litet citronträd, som dragits upp ur ett frö. En bur
med kanariefåglar. Blankfernissade golf och prydliga
hem-väfda gångmattor. Helgonbilder med lampor och
vidhängda påskägg.
Solen sken rätt in genom fönstren och bildade ljusa
kvadrater på golfvet, begränsade af järngallrens breda,
svarta skuggor. Kanariefåglarna kvittrade öronbedöfvande.
Man tyckte sig vara inte i Petersburg utan i ett litet
trähus i någon aflägsen landsortsstad: alltsammans verkade
så gladt och oskyldigt och enkelt och på samma gång
festligt som hos ett nygift par eller på ett namnsdagskalas.
Det var många gäster — allesammans medlemmar
af Hemliga Sällskapet. De sutto, stodo eller promenerade
och pratade, åto eller rökte pipor. För att få frisk luft
öppnade man lättrutorna; utifrån gatan hördes skramlet
af droskor, gälla barnröster och kyrkklockornas
påskringning.
Ehuru furst Valerian redan en månad varit medlem
af Sällskapet, hade han hittills knappast besökt några
sammanträden. Sofia hade efter deras samtal på
Wiel-horskis konsert blifvit illa sjuk. Han hade tillbragt hela
dagarna hos Narysjkins i ångest och förtviflan, ty han
ansåg sig bära skulden till hennes sjukdom. Dess lifligare
hade hans glädje varit, då hon ändtligen tillfrisknat; i
går hade doktorn sagt, att faran var öfverstånden.
Golitsyn beslöt att gå till Rylejev, därtill länge
uppmanad af Trubetskoj, som var en af de ledande inom
Sällskapet och hade skaffat honom inträde.
— Nå har Neva inte gått upp ännu? — frågade
någon midt i den tystnad, som uppstod, då han och
Trubetskoj trädde in.
— Nej men den gör det nog snart. Isen har svartnat,
det är stora fräthål i den, och spångarna är borttagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
