- Project Runeberg -  Alexander I /
93

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

er hvilken spänning! — Nu var det inte längre den
tanklösa Natalie som talade utan den ömhjärtade, förstån’
diga Natasja.

I en liten förtrolig vrå bakom murgrönspaljén
språ-kade ett par: kapten Jakubovitsj och Glafira Niktisjna
’Teljasjeva, en kusin till Natasja, som från det aflägsna
Tsjuchlomsk kommit på besök till henne för att försöka
fånga sig en man.

Jakubovitsj, »den tappre kaukasiern», hade en blessyr
i hufvudet. Såret var läkt för längesen, men han fortfot
att bära ett svart band om pannan, koketterade med det
som med ett ordensband. Han var vida beryktad för sina
erotiska eröfringar och sina dueller^ för en af dem hade
han blifvit skickad till Kaukasien. Hans ansikte var blekt
och byronistiskt tragiskt, ehuru han aldrig läst Byron
och knappast hört talas om honom.

Han bläddrade i Glafiras minnesalbum med de
sedvanliga verserna och teckningarna. Två dufvor på en
grafkulle:

Tvänne turturdufvor visa
dig mitt kalla stoft.

En Amor sväfvande öfver en rosenbukett:

Biet sig af blommor när.
Amors näring tårar är.

Och där bredvid — med urblekt bläck och
gammaldags handstil: »O natur 1 O känslofulla hjärta!»

— Ni, herrar kavaljerer, anse oss kvinnor enfaldiga,
— läspade fröken utmanande, —- men vi är mycket, mycket
fintligare än ni. Inte på hela sitt lif skulle en man hinna
komma underfund med all vår kvinnliga list. En man
kan man lära känna på en månad, oss aldrig.

— Ni har alldeles rätt, min nådiga, -— medgaf
kaptenen älskvärdt, och de svarta mustascherna trefvade
i luften som skalbaggsspröten. — Den kvinnliga naturen
är en den allra finaste fleur sammansatt af osynliga fibrer.
Det är lättare att finna de vises sten än att komma
underfund med ert obeständiga kön .. .

— Nej hvarför obeständiga? Vi kan också älska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free