- Project Runeberg -  Alexander I /
102

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

tala — ingen skulle ju förstå honom. Men ett okufligt
begär grep honom, något liksom arbetade sig fram med
våld. Han reste sig, gick bort till Batenkov och sade
med en lätt darrning på rösten:

— Kachovski kallade det där gement; men det är
värre än gement.. .

— Värre än gement? — upprepade Batenkov och
såg på honom, utan spår till harm, endast nyfiket och
undrande.

— Hvad kan vara värre än gemenhet? — frågade
någon.

— Hädelse, — svarade Golitsyn.

— Hvad skulle... hur skall jag säga utan att
narras.. . hvari skulle hädelsen bestå härvidlag? —
undrade Batenkov.

— Ni gör tsaren till Kristus, en människa till Gud.
En stor tanke är det kanhända, men en djäfvulsk, en
djäf-vulsk! En hädelse öfver alla hädelser, en fräckhet utan like!

Han tvärtystnade och såg sig omkring... Hans
läppar förvredo sig till det vanliga leendet, hånfullt inte
mot andra utan mot honom själf. I stället för ögonens
lefvande eld såg man glasögonens liflösa blänk. Han blef
lik Gribojedov i dennes mest gäckande stunder. »Hvarför
gjorde jag det här?» tänkte han förtretad. Han blygdes,
som om han förrådt en annans hemlighet.

Inte mindre upprörd än han började Batenkov tungt
och ovigt sätta sig i gång igen och tog sådana tag, som
om han haft en jättesten att rulla.

— Det är ju möjligt, att det ligger någon sanning
i det där .. . hur skall jag säga utan att narras .. .
Jag har själf tänkt detsamma ... Ja, vi skall talas vid
mera, om ni tillåter ...

Han ville tillfoga något men blef afbruten af prat
och skratt.

— Är det verkligen på allvar ni talar om djäfvulen?
— frågade Bestusjev.

— Ja visst.

— Tror ni på djäfvulen?

— Ja visst.

— Med horn och svans?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free