- Project Runeberg -  Alexander I /
112

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

— Jo, hvarför inte han också?

— Den där narren!

— Du är så afundsjuk af dig, att du klandrar allt
hvad du själf inte kan göra . . .

— Jag kan inte begå lågheter!

— Hvad för lågheter?

— En narr, som blifvit förnärmad och vill hämnas
— är inte det uselt, gement! Och under sken af att det
sker för det allmänna bästa — det är ändå gemenare.
Att gå och mörda tsaren, skära halsen af dem allihop,
det är ingen konst — det kan hvem som helst. Men
man måste ha rätt till det, hör du det, rätt till det!

— Rätt till att mörda?

— Det är inte mord, det här, det är något annat...
kanske värre än mord men något helt, helt annat . . .
Men ni begriper det inte . . . ingen begriper något . . .
Å Gud, Gud!

Han sjönk plötsligt ned på en stol och slöt ögonen,
och hans ansikte blef likblekt.

— Hvad är det, Petja? Mår du illa?

— Nej det är ingenting, det går öfver. Jag är
bara så yr i hufvudet. Ge mig vatten eller ett glas vin.

Som alltid före frukosten kändes ett aptitligt matos
i Rylejevs sal. Kachovski hade fått kväljningar af hunger
vid den där lukten.

Rylejev anade rätta förhållandet, sprang ut i köket
och kom tillbaka med en tallrik kål och fläsk och en
karaff brännvin. Då Kachovski slutat äta, förde han
honom in i sitt rum.

— Du borde blygas, Petja! Du svälter och vill inte
ta emot pengar. Är det att handla som en vän, säg?

Han öppnade sin pulpet.

— Ifall du inte vill förolämpa mig ... Se här . . .
jag tror det är tvåhundra, — och han tryckte en packe
blåa sedlar i den andres hand.

— Nej hvad skall jag med så mycket till? — värjde
sig Kachovski; hans utskjutande underläpp darrade. —
Bara jag kan betala värdinnan och så i handelsbon, ja och så
skräddar Jauchtsi. Den fördömda juden, han hänger mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free