Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
i hälarna dan i ända och hotar att låta sätta mig i
gäldstugan.
Skräddaren Jauchtsi hade sytt en uniform åt honom.
På enträgna uppmaningar af Rylejev hade Kachovski
beslutit att åter träda i tjänst och sökt sig in vid Jeletskis
infanteriregemente.
Till sist tog han pengarna utan att räkna dem och
stoppade vårdslöst ner bunten i ena byxfickan, alldeles
som om det varit en tobakspung.
— Är uniformen färdig? — frågade Rylejev.
— Ja.
— Nå det var bra. Frack passar dig inte. I
uniform kommer du att ta dig ståtligare ut och får lättare
att vara verksam ... Nå men säg, hur har du gjort
med bönderna? — tillfogade han efter en paus. —■ Har
du sålt dem? Det betalas femhundra för själ nu. Trettio
själar — det blir ju alltid en summa, det hittar man
inte på gatan. Jag skulle nog kunna hjälpa dig till en
ny uppsättning snart. Om jag går i borgen för dig . . .
—- Nej nej ... De är pantsatta, jag har inte på
länge betalat några räntor, fristen är visst redan ute, —
ljög Kachovski och blef blodröd. Han hade inte pantsatt
utan spelat bort dessa familjegodsets sista trettio själar
till en falskspelare på en marknad i Lebedjansk.
— Nå men nu är vi alltså vänner igen, dufvan lilla?
Du är ju inte ond? — och Rylejev tryckte hårdt hans
hand och såg honom i ögonen med sitt bjärtegoda,
goss-lika leende.
Men Kachovski vände sig bort utan att möta hans
blick och tänkte: »Hur skall jag kunna vara ond, när
jag har tagit emot hans pengar?» Hvar gång han gjorde
det, erfor han en känsla, som om han sålt sin själ till
djäfvulen.
— Nej jag är inte ond, Atja, nej nej . . . Hvarför
skulle jag vara det? . . . Jag känner mig bara så eländigt
olycklig ibland, så jag skulle vilja skjuta mig en kula
för pannan . . . Jag härdar inte ut längre, jag härdar
inte ut . . . Jag har inte krafter nog . . .
— Åjo, åjo, försök bara, — tröstade honom Rylejev
i förströdd ton, som med tankarna på annat håll. — Nu
Meresjkovski, Alexander I. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
