Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
— Nå ja, låt oss följas åt då, — Kachovski såg
förvånad på honom. De tyckte illa om hvarandra och
hade aldrig brukat tala om Sällskapets angelägenheter.
De följdes åt ut. Kachovski satte på sig en svart,
bredskyggig karbonarhatt och en tunn slängkappa af
egendomlig fason, en »almaviva». I denna utstyrsel såg
han än mera ut som ett mellanting mellan en teaterbof
och en pianostämmare.
Nedanför trappan väntade Bestusjevs ekipage, en
elegant engelsk gigg, körd af en ståtlig kusk med
påfågelsfjädrar i mössan. Det var trångt för två. Bestusjev
tog plats på det smala, obekväma baksätet: »den
kräf-stinne gardeslöjtnanten» afstod med älskvärd artighet
bästa platsen åt »proletären». Han bad om tillstånd att
först få åka till tryckeriet med Polstjärnans korrektur.
Solen sken öfver de ödsliga, enformiga gatorna, breda
som torg och kantade med små låga, gråa, liksom
tillplattade husrader, mellan hvilka ett och annat ensligt
brandtorn stack upp. Men solskenet endast gjorde
ödsligheten än mera ödslig, och mot den blekgröna himlen
tedde sig den blekgula färgen på de offentliga byggnaderna
än mera melankolisk.
De åkte ut på Nevski. Från Polisbron till Anitsjkin
var boulevarden kantad med lindar. På kejsar Pauls
order hade de planterats dit midt i smällkalla vintern, så
att man nödgats hugga gropar i marken med yxa och
göra upp eldar i dem, för att den stelfrusna jorden skulle
tina upp. De stackars lindarna liknade sjuka barn, där
de stodo och skälfde i den isiga blåsten, förkrympta och
eländiga, och de sågo ut att aldrig kunna ta sig. Men
för öfrigt hade boulevarden redan fått sin vårprägel. Där
kommo militärer i trekantiga hattar med tuppfjädrar,
tsjinovniker i friskappor, köpmän i långa sibirkor. Utanför
Gostiny Dvor slogo livréklädda lakejer upp vagnsdörrarna
för damer i ryska pälsverk och granna parishattar.
Eleganta sexspann susade fram, och kuskarnas ändlösa
»I—i—i» sekunderades af förridarnas gälla, utdragna:
»Ur vä—ä—ägen!» En fältjägare i kurirskjuts kom i
full karriär. Isvostsjikernas »gitarrdroskor» skraltade
och guppade, och de åkande, som sutto gränsle som i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
