- Project Runeberg -  Alexander I /
120

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.120

Bestusjev öppnade paketet ocli tog fram vinet oeli
delikatesserna, och i det han lät buteljen glida mellan
händerna, letade han med ögonen efter en korkskruf.
Där fanns ingen. Han knackade af buteljhalsen och
hällde upp champagnen i ett ölglas och en lermugg, som
stod på tvättstället.

— Seså ja, lugna er, kära ni, lugna er, — han
klappade Kachovski på axeln med förströdd min. —
Med Guds hjälp skall det nog reda upp sig. Låt oss
rådgöra . . . Men först dricker vi litet, det klarar
tankarna.

Han tömde glaset, funderade litet och hällde sedan
i mera.

— Vet ni hvad? — sade han i en ton, som om
detta hade fallit honom iii just nu. — Man borde
upplösa sällskapet och börja från början igen. Ni skulle
bli högste ledaren, och jag skulle samla folk åt er. Har
ni lust?

Hans hemliga plan var inte att skapa något nytt
utfin att göra slut på det gamla. Och liksom Rylejev
ville han använda Kachovski som redskap. Men denne
begrep ingenting och hörde knappast på.

— Nej hvarför det? Det behöfs inte, — sade han
med en afvärjande gest, — Ingen behöfs. Jag vill vara
ensam. Inget sällskap, ingen mer än jag — jag ensam
för alla. Jag gör det I Så skall det vara. Det får gå
hur det vill. Jag frågar inte efter något. Nu kan ingen
hålla mig tillbaka längre. Så skall det gå till. Jag
vet. Jag ensam . . .

Han talade som i yrsel och tömde begärligt det ena
glaset efter det andra. Ovan som han var blef han
snart rusig. Bestusjev föreslog brorskål. De drucko i
botten och kysstes, drucko i botten på nytt och kysstes
på nytt.

— Vet du hvad, Bestusjev? — började plötsligt
Kachovski, nu utan minsta vrede och med ett oväntadt
ljust och blidt leende. — Kanske att det är det bästa
som sker? Jag står allena i världen. Har hvarken vänner
eller släktingar. Alltid har jag varit ensam. Ända från
min födelse har ödets hand hvilat tung på mig. Utstött,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free