- Project Runeberg -  Alexander I /
125

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.125

TH.

Det kom så mycket folk och sökte Rylejev, att
till sist ryckte de sönder klocksträngen. Den händige
Filka, kosackpojken, lagade den provisoriskt med ett
snöre. »Ingen skada skedd, om det skulle klicka ibland
med ringningen; folk springer här för sånt lappri!»
brummade värden, som var uttröttad af besök och sjuk;
han hade förkylt sig i islossningen.

En kväll i slutet af april, då han satt och arbetade
i Rysk-amerikanska kompaniets styrelse, kom han ihåg,
att han hade glömt några papper hemma hos sig.
Styrelsens rum voro belägna två trappor upp i samma hus,
där han bodde. Han gick ner och öppnade tamburdörren
med en nyckel, som han alltid bar på sig. Pilka låg
och sof som en stock på en kista i tamburen. Utan att
stänga dörren gick Rylejev in i sitt rum, letade rätt
på en blå pappkartong med påskrift »Ryska kolonien i
Kalifornien» och ville återvända upp i styrelsen. Men
då han gick igenom matsalen, hörde han röster i
förmaket. Det förvånade honom. Han trodde, att ingen
var hemma. Hustrun hade nyss gått ut, och Glafira
hade ämnat följa henne. Hvilka kunde det vara? Han
gick bort till den olåsta dörren och lyssnade: Jakubovitsj
och Glafira.

Redan länge hade Rylejev lagt märke till deras
kurtis. Han hade bedt hustrun att skicka hem gästen
till hennes fastrar borta i Tsjuchlomsk, så att det ej
skulle sluta illa. Jakubovitsj hade säkert inga allvarliga
afsikter och var inte den, som drog sig för att vanära
en flicka. För inte länge sedan hade Rylejev haft en
duell för en annan kvinnlig släkting, också en förförd
flicka. Skulle han nu bli tvungen att slåss också för
det våpet Glaflra?

— Jag är som en vrakspillra, af stormen upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free