Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.133
Rylejev mindes, att nästan ord för ord detsamma
hade han tänkt om Kachovski. Men det var hans
hemligaste, äfven för honom själf skrämmande tanke. Och
Pestel talade så obesväradt.
— Hur många har ni? — frågade han lika
obesväradt.
-— Hur många — hvad?
— Personer villiga till handling?
— Två.
— Hvilka?
— Jakubovitsj och Kachovski.
— Pålitliga?
— Ja . . . för resten, jag vet inte, — stammade
Rylejev, som mindes sitt samtal nyss med den »tappre
kaukasiern». — Jakubovitsj kanske inte alldeles,
Kachovski är pålitligare.
— Alltså en eller två. Det är litet. Vi ha tio.
Med era blir det tolf eller elfva. Det är inte heller
mycket.
— Ha ni så många?
— Se här, räkna.
Han satte upp vänstra handens fingrar och beredde
sig att börja räkna med den högra.
— Så ja, en på hvar. Hur många är de inalles?
Han satt med fingrarna i beredskap och väntade.
Det var en ljus kväll, men i rummet var det mörkt
af den höga husväggen midt emot fönstren. Och än
hvitare lyste i mörkret den hvita handen med
briljantringen, som svagt blixtrade för Rylejevs ögon. Åter
kände han förtrollningen, den magiska sömnen komma
öfver sig.
— Seså, räkna upp dem, — befallde Pestel.
Och Rylejev lydde.
— En, — vänstra handens tumme böjde sig.
— Två, — pekfingret böjde sig.
— Tre, — långfingret böjde sig.
— Pyra, — ringfingret böjde sig.
— Pem, — lillfingret böjde sig.
Vare sig nu det svartnade för Rylejevs ögon eller
blef mörkare i rummet, men han tyckte, att Pestel för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
