- Project Runeberg -  Alexander I /
134

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.134

svann och att endast dessa hvita händer blefvo kvar.
lösta från kroppen, spöklikt sväfvande i luften. Och
fingrarna på dem foro af och an som de hvita kulorna
i en räkneram. Eylejev nämnde namn efter namn,
fingrarna räknade och räknade, och det var som om detta
aldrig skulle taga slut.

— Det här tar aldrig slut, — ljöd en stämma ur
mörkret, också spöklik. — Skall man mörda dem som
är utomlands också, så tar det aldrig slut. Alla
storfurstinnorna ha barn ... Är det inte nog att förklara
dem i bann? . . . Ja, och hvem kan vilja bestiga en så
blodig tron ? . . . Hvad tycker ni ?

Rylejev ville säga något, men rösten svek honom ;
ban käude en kväfvande tyngd öfver sig som i en
mardröm.

— Ja vet ni, det här är otäckt! — ljöd åter den
spöklika rösten ur mörkret. — Här håller vi på och
räknar som ett par bokhållare vid disken. Men det är
ju blod . . .

Rylejevs tankar förvirrades; han visste inte, om
det var han själf, som tänkte det där, eller om det var
den andre, som sade det.

— Men hur skall man bära sig åt! Med filantropi
vinner man inte ens ett parti schack, och så mycket
mindre då gör man en revolution. Det är sällan
grundarna af republiker utmärker sig för känslosam vekhet.
Jag vet inte, hur det är med er, men jag har för
längesen gjort mig fri från alla känslor och har bara
grundsatser kvar . . . Och i Skriften är det sagdt: Hvilken
som sätter sin hand till plogen och ser tillbaka, han är
icke bekväm till Guds rike.

Rylejev kom ihåg, att detsamma hade han sagt till
Bestusjev. Hvem var detta? Pestel ?,tHvilken Pestel?
Hvarifrån hade han kommit? Han hade*stigit in direkt
ifrån gatan. Kanske att det alls inte var Pestel?

Rylejev reste sig med ansträngning och gick mot
dörren.

— Hvart går ni?

— Efter en lampa. Det är mörkt.

Han återkom in med lampan. Jo det var Pestel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free