Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.138
Den skönsta blomman i naturen
min är hon, min! . . .
— hade han blifvit förvånad och ledsen öfver de där
snarkningarna. Men numera söfde de honom som cn
gammal vaggvisa.
I natt kunde han dock inte somna på länge ens
vid den där vaggvisan. Det var kvaft i det nyss eldade
rummet, det var hett under tvåmanssängens fjäderbolster
af hans egen feberhetta, af Natasjas varma kropp och
de där älskade, svaga, sömntunga armarna, som
omslingrade honom, höllo honom bunden likt tunga kedjor.
Jag alla lagar trotsar, slungar,
och för att henne få till brud
jag redo är att störta kungar,
ja krossa själfva himlens Gud,
— liade han skrifvit en gång i världen. Nu var det
tvärtom: för att störta dem, måste han offra henne.
Slutligen slumrade han till men vaknade nästan
genast. Han hade sett något ohyggligt i drömmen, kunde
inte minnas hvad och endast upprepade med fasa: Hvad
var det? Hvad var det?
Plötsligt förstod han dock hvad det var. Så
bländande klart som man ser och förstår, endast då man
plötsligt vaknar upp om natten, i tystnaden och
ensamheten, såg och förstod han, att inte någon gång i
framtiden, utan just nu, här var — döden.
Var han redo? Hade inte Natasja rätt? Borde
han inte draga sig undan, medan det ännu var tid?
Men ögonblicket förgick, döden vek, han upphörde
att fatta den och tänkte med sin vanliga
bekymmers-löshet :
»Nej, det är för sent . . . Och om man dör på ena
eller andra sättet, det kan kvitta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
