- Project Runeberg -  Alexander I /
141

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.141

på detta sätt, matad af honom, kunde hon förmås att
svälja några skedar. Borta vid dörren stod Yasilisa
Prokofjevna och åsåg med dyster uppsyn detta
»vilddjurets matande», såsom den sjuka kallade det.

Hvilande mellan två skedar lutade sig Sofia ner
mot Golitsyu och betraktade hans ansikte med ett
uppmärksamt småleende.

— Vänta litet, se allvarsam ut! Nej ännu mer
allvarsam. Så ja, så ja. Kan du inte mera?

—- Nej omöjligt.

— Men vecket är kvar.

— Hvilket veck?

— Det här, omkring munnen. Det är som om du
alltid smålog. Kommer , du ihåg gubben Voltaire af
marmor i vårt bibliotek? Precis samma leende kommer du
bestämdt att få, när du blir gammal. Hvad skrattar
du åt?

— Jag vet inte, käraste . . . Kanske åt mig själf.

— Och glasögonen missklä dig. Och du skall visst
inte tro, att du ser ut som en karbonar i dem, bara
som en pensionerad tysk professor. Hvarför har du
dem? Är det af envishet? Kejsaren har rätt i att
inte tåla glasögon . . . Nej jag vill inte ha mer! — hon
sköt ifrån sig skeden. — Hvilken i ordningen är det?

— Den åttonde. Och du lofvade att äta tolf.

— Jag kan inte . . . Dadda, söta lilla dadda, låt
mig slippa äta mer! Man kan väl inte göda en
människa som en kapun!

— Fröken är då precis som en barnunge! —
brummade den gamla. — Ja låt bli att äta alldeles! Det
är därför ni är sjuk, att ni inte lyder doktorerna och
har alla möjliga kapriser . . .

Prokofjevna vände sig bort för att inte brista i
gråt, men blef stående kvar som om hon väntat på
något.

— Där kommer hon att stå, tills jag kör ut henne,
— hviskade Sofia på franska till Golitsyn. — Hvad hon
plågar mig, om du visste hvad hon plågar mig! Och det
bara för att hon älskar mig. Ens värsta fiender är de
som älska en. Ar det inte sant?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free