- Project Runeberg -  Alexander I /
143

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.143

Han tog henne på sina armar. Hvar gång han lyfte
upp henne, kände han hur bördan blef lättare och lättare —
hon liksom smälte bort i hans armar. Han bar ut henne
på balkongen och satte ner henne i länstolen.

En solstråle gled öfver en gul hårlock och den
kraftlöst nedhängande handen; i solen var den hvita handen
ännu hvitare, de blåa ådrorna ännu blåare.

Sofia lade sin kind intill hans och kisade med ögonen
i soldagern.

— Så härligt! Se på hafvet! Se på seglen! Hvart
segla de? Kanske långt, långt. Och när de hunnit fram...

»När de hunnit fram, då finns inte jag längre», anade
han fortsättningen, liksom han anade alla hennes tankar.

— Själen är odödlig, säger de . .. tror du det? —
frågade hon.

— Ja det tror jag.

— Jag vet inte... Om det bara är själen — så
hvarför då? ... Jag vill, att allt, allt där skall vara som
här . . . Att det liksom just nu skall lukta nygräfd jord
från blomsterrabatterna och björkknoppar. Se där surrar
en mygga. Myggan skall också finnas. Och ser du den
där lilla röda spindeln, som kryper där? Han också!
Och dadda skall ha kvar sin vårta på öfverläppen. Allt
skall vara som här.

— Och jag skall ha glasögon?

— Nej det behöfs inte. Dem tycker jag ju inte
om. Och det försmädliga vecket inte heller. Men hvar
är det? Är det borta? Nej se där... Det har bara
blifvit annorlunda, ledset. Men det får gärna vara borta.
Det är bara allt jag älskar, som skall finnas där liksom
här. Men skulle det bara vara själen, då gör det
detsamma! Då är ju döden ändå döden .. . slutet... Men
jag känner mig trött. Det är kallt. Yi gå in igen.

Han bar henne tillbaka in i rummet, satte ner henne
i länstolen, svepte filten väl om henne, ty hon hade fått
lätta frossbrytningar, och kringbäddade henne med kuddar.
I tro att hon slumrat till, ville han gå, men hon ropade
honom tillbaka.

— Nå hur ha ni det med era angelägenheter? Du
har inte berättat mig något på länge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free