- Project Runeberg -  Alexander I /
146

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.146

röst, och han hörde hur hennes tänder skallrade. — A
Yalesjka, Valesjka, vet du hvem det var?

Han visste: hennes far.

— Du får inte, Sofia, du får inte! — Han gömde
ansiktet i händerna. — Det var ju bara en dröm, en elak
dröm. När du blir frisk, försvinner de där hemska
drömmarna ...

— Nu narras du igen. Vill inte tala ärligt. Säger
mig inte allt. Men jag vill veta allt, hör du det, allt!
Jag förstår nog, att det är af blod som Rödlufvan är
röd! Vet du af hvems? Vet du af hvems?... Tänkte
du på blod, när du gick till dem? Kan man gjuta blod
i Guds namn? ... Hur kommer det sig, att ni alla tänker
på blod? Hur kommer det sig? Säg! . . .

— Du får inte, du får inte, — upprepade han och
vred händerna i förtviflan.

— Mörda får man, men tala får man inte? . .. Nej,
säg! Jag kan inte längre, jag vill inte längre! Tala ut,
ljug inte! Jag vet allt, du kan inte bedra mig! — Hon
drog med våld hans händer från ansiktet och såg oafvändt
på honom — och blicken var som en hvass dolk, sårande
till döds.

— Hvad gör du, Sofia!.. .

— Hvad jag gör? Jag sticker den glödgade nålen
i dig — den hvassa knifven inte i den döde utan i den
lefvande. Gör det ondt? Det kan inte hjälpas — du
måste fördra det. Jag behöfver inte vara ensam om att
vrida mig i smärta . ..

Hennes ögon glödde af förbittring, och denna
förbittring ökade hans vånda.

— Det är inte hvad du gör med mig utan hvad du
gör med dig själf... Gud! Och hvarför?

— Nej, det är inte jag utan du — hvad har du
gjort med mig? Jag visste ingenting, jag var en enfaldig
flicka, ett barn; jag var lugn och lycklig. Du kom och
förstörde allt, gjorde mig olycklig. Kommer du ihåg på
Wielhorskis konsert? Det är af det jag är sjuk och dör.
Och det är ju om sådant det är sagdt: honom vore bättre,
att en kvarnsten bundes vid hans hals ... Jag frågade
dig ju inte. När du har börjat, så må du sluta också!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free