- Project Runeberg -  Alexander I /
149

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.149

få välsigna dig! Herre, bevara och styrk och hjälp dem
alla! Rena Guds moder, fräls dem!

Hon gjorde korstecknet öfver honom och kysste
honom med samma stilla, ljusa leende.

— Så ja, gå nu.

Han skyndade ut ur rummet. Men det var för sent.
I trappan hördes kejsarens steg. Golitsyn mötte honom.
Med en djup bugning vek han åt sidan. Kejsaren såg
på honom som om han tänkte säga något men rynkade
blott pannan, nickade och gick förbi.

Redan för länge sedan hade han bedt Maria
Antonovna att ej taga emot Golitsyn. Förebärande sin sjukdom
tog Sofia aldrig emot sin fästman, grefve Sjuvalov, men
Golitsyn tillbragte hela dagarna hos henue. Detta fann
kejsaren opassande. Dessutom hade han märkt, att den
där samvaron inverkade skadligt på henne, upprörde och
oroade henne. Han beslöt att själf säga henne detta.

Men när han fick se henne, glömde han bort sin
föresats. Hon hade blifvit så förändrad på dessa två
dagar, att han förskräcktes och liksom först nu förstod,
att hon var dödssjuk.

Som alltid var hon smeksam mot honom och visade
sig glad, att han kommit. Men båda kände, att en
oöfver-stiglig mur skilde dem åt. Hon omfamnade och kysste
honom; men motsägelsen mellan läpparnas ömma leende
och det bistra vecket i pannan frapperade henne på nytt,
alldeles som den där gången inför Torvaldsens
marmorbyst. Hon mindes, hur hon i sin barndom hade brukat
omfamna och kyssa den där marmorbysten och hur den
blifvit varm under hennes kyssar.

Nu när hon kysste den lefvande, ville det komma
för henne, att hon kysste en död. Hon blef hemsk till
mods.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free