- Project Runeberg -  Alexander I /
161

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.161

svarta ögonen börjat få en epileptisk, tung glans.
Plötsligt slog han med all sin kraft handen i bordet.

— Republiken lefve!

För en minut förstummades alla. Men sedan blef
det åter ett ursinnigt skrän:

— Ner med diktatorerna!

— Ner med Pestel!

— Den andre Bonaparte!

— En andre själfhärskare!

— Paul den andre!

Liksom vaknande upp öfverför Pestel dem alla med
en lång, dröjande blick.

— Mina herrar, — sade han med förändrad röst
och med en stilla och sorgsen undran i de slocknade
ögonen, — jag ämnar inte svara på några
personligheter. Det är inte därför jag kommit hit. Om jag
förolämpat någon, så ber jag om ursäkt ... Men skam
öfver den som misstänker personliga bevekelsegrunder!
Framtiden skall visa, att några sådana inte funnits.
För öfrigt, om jag på något sätt står i vägen, så är
jag villig att gå ut ur Sällskapet . . .

Han tystnade, och slappt och förströdt, som med
tankarna på något annat, strök han sig med handen
öfver pannan.

— Det var ännu något ... men det gör
detsamma .. .

I hans ansiktsuttryck och stämma var något så
oförställdt ärligt och sorgset, att alla med ens kommo
till besinning och liksom nyss höllo andan och slogo
ned ögonen, undvikande att se på hvarandra. Och åter
lade sig den kväfvande tyngden öfver dem alla. De
kände, att de ej hade bort tala som de gjort och att
de genom att göra det liade fläckat icke honom utan
något inom sig själfva.

Golitsyn reste sig upp och gick fram till Pestel.

— Jag önskar inför alla säga er detta, Pavel
Ivanovitsj. I mycket är jag inte enig med er, men i
hufvudsak har ni rätt, och jag delar alldeles er mening:
dynastien bör störtas och republik utropas. Hvad de än
må säga — så är det, och därförutan kommer vi ingen vart!

MeresjkovtU, Alexander I. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free