- Project Runeberg -  Alexander I /
165

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.165

ord upprepat hvad klookorna ringde. — Och ändå måste
vi göra början! Frihetens stämma skall ljuda och väcka
de sofvande ryssarna . ..

Han uttryckte sig högtrafvande som alltid. Men
i ansiktet och tonen var något lika ärligt och uppriktigt
som nyss hos Pestel.

Golitsyn lade sin hand på hans axel och såg honom
i ansiktet, som lyste hvitt i den skumma morgondagern.

— Ja vi måste göra början! — instämde han,
liksom svarande på hvad klockorna sporde om. — Ni
tror visserligen inte på Gud, men jag säger ändå: Gud
hjälpe er!

De omfamnade och kysste hvarandra stumma.

Då Rylejev gått, lyssnade Golitsyn ännu länge till
klockringningen. Till sist blottade han sitt hufvud, gjorde
korstecknet och upprepade Sofias bön:

»Herre, bevara och styrk och hjälp oss alla! Rena
Guds moder, fräls oss!»

Dagen därpå mötte han Pestel på Nevski. Ansiktet
såg han inte — han kom bakifrån — men han kände
genast igen honom. Pestel hade ett paket under armen,
förmodligen den persiska schalen åt systern. Golitsyn
skyndade ifatt honom och började gå vid hans sida.
Men Pestel gick på utan att märka honom eller se sig
omkring. Ansiktet var uttryckslöst, blicken stirrande,
stegen afmätta; hade han kommit till en grop, skulle
han säkert ha gått rätt i den, likt en uppdragen automat.

Solen brände redan sommarhett. Bulevardens
spinkiga lindar, som nyss slagit ut, kastade en lätt skugga.
Pestel satte sig på en bänk, tog af sig pälsmössan och
torkade svetten ur pannan med sin näsduk. Fortfarande
igenkände eller såg han inte Golitsyn, som satte sig
bredvid honom.

— Goddag, Pavel Ivanovitsj ...

— A, Valerian ... -— han letade efter namnet,
— Valerian Michajlovitsj . . . ursäkta .. . jag är så
tankspridd ... känner aldrig igen folk .. .

Golitsyn började tala om gårdagen. Men Pestel
hörde knappast på och svarade motvilligt och förströdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free