- Project Runeberg -  Alexander I /
167

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.167

— Nå men Pusjkin?

— Jag känner så litet till honom.

— Men ni ha visst träffats?

— Ja en gång i Kisjinev, för länge sen. Vi satt
och pratade hela natten om politik och själens odödlighet.

— Och resultatet?

— Inget alls förstås. Hvar och en stod fast vid
sitt som alltid. Han bevisade, att Gud och odödlighet
inte finns. Och jag bevisade honom, att detta inte kan
bevisas. För resten, hur skall tvisten lösas? Hjärtat säger
en, att Gud inte finns, förståndet, att han finns. Mon
coeur est matérialiste, mais ma raison s’y refuse . . .

— Det borde väl vara tvärtom? — förundrade sig
Golitsyn.

— Nej, med mig är det så, — svarade Pestel.
Hans uppsyn mörknade, och i hans ögon kom ett uttryck,
som Golitsyn redan förut iakttagit: det var som om
dörren till värdens rum hade slagits igen midt för näsan
på den nyfikne gästen. Han började tala om andra saker
och berättade, att Pusjkin velat gå in i Sällskapet men
inte blifvit antagen — han var för opålitlig.

Från den nya Amiralitetsbulevarden gingo de ut på
Senattorget och fram till Petersmonumentet.

Pestel gick det rundt och synade det med naivt
intresse; sedan stannade han, tryckte ansiktet mot gallret,
blickade upp i statyns ansikte som i en lefvande
människas ansikte och förblef länge stående stum. Han
tycktes ha förgätit följeslagaren. Slutligen sade han
halfhögt på franska:

— Här är ju en afgrund: om hästen sänker sin
hof, så flyger ryttaren åt helvetet...

— Ja, och krossas i stycken.

— Och vi med honom?

— Ar vi verkligen med honom?

— Hvar skulle vi annars vara?

— Se på ormen där under hästens hofvar — det
är revolutionen, upproret.

— Tror ni det? Pusjkin han säger, att med honom,
— Pestel nickade mot statyn, — med honom tog
revolutionen sin början i Ryssland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free