- Project Runeberg -  Alexander I /
187

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.187

ibland, då jag skulle vilja krossa mitt hufvud mot en
vägg . . .

Det glimtade till något i hans ögon, som kom
Golitsyn att vänta, att han nu skulle börja tala om
vilddjuret, som söndersargade honom; men glimten slocknade,
och han ledde in samtalet på något annat.

— Kommer du ihåg hvad jag sade dig, när jag
underskref tronföljdsakten ?

— Ja, ers majestät.

— Nå då förstår du väl också hvart jag vill
komma?

Manifestet om Konstantins tronafsägelse och Nikolaus’
upphöjelse till tronföljare hade undertecknats på hösten
i Tsarskoje Selo. På det förseglade kuvertet hade
kejsaren antecknat: »Förvaras i Uspenskikatedralen bland
statshandlingarna, tills jag utbegär det, och öppnas i
händelse af min död före alla andra handlingar.»
Endast tre personer i Ryssland ägde vetskap om
manifestet: Golitsyn, som skrifvit det, Araktsjejev samt
ärkebiskop Filaret i Moskva. Då kejsaren sedermera i dunkla
ordalag antydt möjligheten af sin egen tronafsägelse, hade
Golitsyn, häpen och förskräckt förstått, att orden på
kuvertet: »tills jag utbegär det» syftade just på kejsar
Alexanders egen möjliga tronafsägelse.

— Förstår du hvart jag vill komma? — upprepade
kejaren.

— Jag är rädd att förstå, ers majestät . . .

— Hvarför det? En soldat får afsked, när han
tjänat i tjugofem år. Det kan vara på tiden för mig
också. Jag måste tänka på min själ.

Golitsyn såg på honom lika förfärad som den
dalgången i Tsarskoje Selo; en tronafsägelse föreföll honom
som vanvett.

—■ Jag har redan länge velat tala med dig om deii
här saken, — fortsatte kejsaren. — Du skref det där
andra så bra. Försök, det här kanske lyckas dig lika
bra . . .

— Nej låt mig slippa, — stammade Golitsyn
förvirrad. — Hur skulle jag kunna låna min hand till
något sådant? Och skulle man tro det? Skulle man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free