- Project Runeberg -  Alexander I /
190

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.190

De växlade den trefaldiga påskkyssen: — »Krist
är uppstånden!» — »I sanning uppstånden!» — låste
in kalken och antiminsen i skåpet och gingo ut i
kabinettet. Det kalla dagsljuset bländade dem efter den
varma, röda skymningen, liksom hade de från en annan
värld återvändt till denna världen. Äfven ansiktena
förändrades: i stället för bröder i den osynliga kyrkan
voro de åter tsar och hofman.

De började tala om världsliga angelägenheter.

— Apropå, Golitsyn, jag bad häromdagen Maria
Antonovna, att hon inte skulle ta emot din brorson furst
Valerian. Jag vet inte hvad det är han och Sofia tala
om, men deras samtal upprör henne, och hon behöfver
lugn. Säg honom det, men uttryck dig så, att ban inte
blir förnärmad,

— A ers majestät! Hur skulle han våga! . . .

— Ånej, jag tror det inte heller . . . Han
förefaller att vara en bra och intelligent pojke; bara litet
anfäktad af de där moderna, rabulistiska ideerna, eller
hur?

— Ack tala inte om det, gosudar 1 Det är just
en skön brorson jag har. En riktig karbonar. Håren
reser sig på ens hufvud, när man hör de där herrarna.
Ni kan inte tänka er hurudana de är! Sibirien är inte
straff nog . . .

— Hvarför skulle man skicka dem till Sibirien!
Det är ju bara synd om dem. De är våra barn, och
det är våra synder, som straffas på dem . . .

Äter glimtade det till något i hans ögon, åter
väntade Golitsyn, att ban skulle börja tala om det viktigaste,
det enda, kanske, hvarför han inledt hëla detta samtal.

Men glimten slocknade, och Golitsyn förstod, att
han aldrig skulle säga ett ord, om ock vilddjuret sargade
honom till döds — ban skulle lida och tiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free