- Project Runeberg -  Alexander I /
192

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.192

om ingenting i världen existerat ntom promenader och
parader. Eller också frossade han på bakelser i ett
konditori likt en skolpojke, som smitit från lektionen.

Men under denna barnslighet brann inom honom
en känslans stilla flamma.

Sin mor hade han älskat så, att han så när blifvit
vansinnig af sorg, när hon dog. »Mamma var för mig
en andra Gud», skref han till brodern. »Att jag bar
förlusten kom sig af svaghet; jag var svag, svagare än
det svagaste barn.» Ofta drömde han om henne och
tyckte, att hon kallade honom till sig. Midt i de gladaste
stunder kunde han plötsligt bli svårmodig.

Näst modern älskade han musik högst i världen.

— Alla ord ljuger — det är bara musiken som
aldrig bedrar.

Äfven frihetsorationerna voro för honom musik.
Hvarje lögn i dem berörde honom som en falsk ton,
lämnade en dunkel fläck i själen som andedräkt på ett
spegelglas.

— Ni sträfvar mot höjden; jag också. Låt oss
vara vänner! — föreslog han Golitsyn redan andra dagen
efter deras bekantskap.

Golitsyn smålog men räckte honom handen. När
helst han sedan greps af tvifvel på sig själf, de andra,
den gemensamma saken, behöfde han blott erinra sig
Sasja, »gossebarnet», för att åter bli lätt om hjärtat,
åter tro.

Vännerna hade ändlösa samtal. De började dem
hemma och fortsatte dem på gatan eller utanför staden,
på någon af öarna.

I den gulsandade allén på Krestovskiön med dess
hvita afvisare, som luktade nymåladt, spatserade i
högtidlig tågordning unga kollegiesekreterare med
promenadkäppar och gamla statsråd med hustrur och döttrar i
spetsmössor och schäferhattar. De lyssnade till
hornmusiken från den präktiga sommarvillan Mon Plaisir på
Apotekarön och njöto af den »balsamiska luften». På
gräsmattorna dansade tyska handtverkare »Grossvater» under
ackompanjemang af grodornas kväk i dikena och de
melankolisktmuntra tonerna af »Acli du Heber Augustin».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free