- Project Runeberg -  Alexander I /
195

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.195

virrad. — Jag vet inte själf hvad som kommer åt mig,
när jag får se honom ... Så han såg på oss, så han
smålog 1

— Är du så förtjust i honom?

Odojevski teg och rodnade än starkare.

»Hvarför är du med i Hemliga Sällskapet?» ville

Golitsyn fråga, men den andre gaf själf svaret oåtspord:

— Ifall lian bara visste hvad vi vill, skulle han
vara den förste att hålla med oss . . .

— Hålla med oss? Emot sig själf?

— Ja. Han skulle inte skona ens sig själf för
fäderneslandets väl, han skulle offra allt för Rysslands
lycka och frihet. Ifall tsaren är en far, så hur kan han
vilja, att folket, hans barn, skall vara slafvar ? Kommer
du ihåg hvad som står i Skriften: sönerna äro fria?

— Men där är det ju inte om tsaren utan om Gud
det talas.

— Det gör detsamma . . .

— Nej det gör inte detsamma.

De tystnade och betraktade hvarandra med den
förvåning, som plägar bli följden af en allför snabb
vänskap; det var som de sågo hvarandra för första gången.

— Men hvarför vill vi då mörda honom? — smålog
plötsligt Golitsyn alldeles som nyss.

— Mörda? — utropade Odojevski. — Ack kära
du, vi prata så mycket strunt och förtala oss själfva.
Om verkligen också någon skulle vilja göra det, så bara
lian får se honom, möter hans ögon och småleende —
det där samma som nyss vi — sjunker armen, och hjärtat
säger nej! Den vore väl ett vidunder, som inte älskade
tsaren och inte gärna själf skulle vilja dö för honom.
Men ett sådant vidunder finns inte. Du vet väl hur
det heter bland folket: »Gosudar lillefar, klara gullsol!»
Den som inte känner det så, han är ingen ryss. Men
vi är ju ryssar. Det där finns inom oss alla, vi ha
bara glömt det, men det kommer tillbaka en gång . . .

— En tycker om kålen och en annan om
fläsk-svålen, den ene älskar tsaren och den andre friheten,—
skrattade Golitsyn. — Men det är omöjligt att på en
gång älska tsaren och friheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free