- Project Runeberg -  Alexander I /
197

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.197

han — du vet som han alltid skrattar: det låter som
när man tömmer en säck med ben, men på ansiktet syns
ingenting. Han är alldeles öfversiggifven, säger han, har
inte ro nå’nstans; han ser jämt för sig den sårade, som
vältrar sig i snön, och blodet på snön . . .

Odojevski tystnade och blef tankfull. Plötsligt såg
han stint på Golitsyn och frågade:

— Säg mig, tänkte du nyss, när vi talade om tsaren,
att jag kan sluta som en feg usling, en förrädare?

— Nej Sasja, det är inte för dig jag oroar mig
utan för oss alla. Vi är drömmare, romantiker . . .

— »Älska oset af samovaren» — det är just han,
Gribojedov, som har sagt det om romantikerna, —
skrattade Odojevski. — Bra sagdt, eller hur?

— Ja. Och att vi alla en gång kommer att kväfvas
af det oset, det är hvad jag är rädd för ... Du liar
rätt i att vi prata en hop i onödan. Vi prata och
fantisera, men när det sen kommer till kritan, då bli
vi sittande där vi sitter. Kanske också det är sant, att
vi fortfarande allesammans älska tsaren, tro, att tsaren
är af Gud. »Den allerfrommaste, allsvåldigt
själfhär-skande» . . . med de orden räcks oss också Herrens
lekamen och blod, och det har gått oss alla i blodet.
Hvart sträfva vi ? Det vet vi inte själfva, vi ha glömt
det, och när vi erinra oss det, då just kommer vi att
visa oss som fega stackare, vi tappa kuraget och börja
lipa som småbarn: »Gosudar lillefar, klara gullsol!» —
och tvärt på näsan med oss! Vi ta tillbaka allt, vi
gör afbön för allt, vi förråder allt. Vi kasta en stor
tanke i smutsen. Och aldrig, aldrig blir det oss förlåtet!
Vi kommer också att ligga och vältra i snön, också öfver
oss, där vi ligger i själatåget, kommer djäfvulen att
flina: »Där fick du dig allt en kyss, Vasia!»

— Usch så otäckt ... så otäckt du sa’ det där,
Valerian. Gud och heliga Guds moder bevara oss! —
Och Odojevski korsade sig fromt.

Sedan tystnade han åter och tycktes försjunka i
tankar. Bägge ville säga något mera, men de kände,
att orden skulle ha uppslukats af stillheten. Vattnet
porlade under aktern, och tystnaden ringde i öronen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free