Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.199
fästningens nål, ocli här och där stack det upp svarta
punkter — hvad vattnet lyft upp på sandbankarna, sköljde
det också bort. Tomhet, stelnad hvit tomhet, lik en
döds öppna ögon. Och tyst, tyst och kvaft som under
ett bårtäcke. Var detta Gudsmoders beskydd?
— Sasja dn, Sasja! — kallade Golitsyn blott för
att få höra en lefvande röst.
Men den andre svarade inte — han hade somnat.
Kanske att han åter drömde om de förgyllda gröna
kopparna och mor och musik.
Golitsyn blef hemsk till mods. Han ville ropa som
nyss, men rösten svek honom, och om han också ropat,
skulle han ha tyckt, att det ej var lian själf utan den
tomma, hvita natten, som genom honom ropat: »Där
fick dii dig allt en kyss, du Vasia».
Återkommen till staden fann han i sin bostad ett
bud med bref från Maria Antonovna; hon skref, att
Sofia var sämre, och bad honom genast komma.
Han förstod, att hon var döende.
V.
Kejsareu visste, att Sofia var döende. Att med
hennes död det sista bandet mellan honom och lifvet
skulle brista visste han också, Men efter vanligheten
dolde han sin sorg för alla. Han klagade ej för någon,
han försummade ej sina göromål, han ändrade ej sina
vanor. Som alltid om somrarna bodde lian än på
Kameuny-ön, än i Tsarskoje eller Krasnoje, där det förbereddes
stora manövrer som han måste bevista. Men livar han
än var, så bragte honom fältjägare två tre gånger om
dagen underrättelser om den sjuka, och själf besökte han
henne nästan dagligen.
För det mesta satt han vid hennes säng och teg
eller läste högt — det gjorde detsamma hvilket, ty hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
