- Project Runeberg -  Alexander I /
204

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.204

gjort honom, den älskande, lidande, till det yttre känslolös,
afhöll honom äfven denna gång. Han kände en okuflig
motvilja för att utställa sin sorg till allmänt beskådande;
det var en nästan animalisk känsla lik den, som kommer
det sjuka djuret att krypa in i boet, för att ingen skall
se hur det dör. Och ju starkare smärtan, dess okufligare
blygseln.

Han beslöt att resa och återkomma dagen därpå,
omedelbart efter manövrerna. Han tröstade sig med att
sådana här svaghetsanfall hade hon haft äfven förut, men
de hade gått öfver. Med Guds hjälp skulle äfven detta
gå öfver.

Knappt hade han fattat sitt beslut, förrän den sjuka
oroligt började röra på sig. Hon vaknade, sökte honom
med blicken och frågade:

— Hur mycket är klockan?

— Nio.

— Så mycket. Du måste genast fara. Du skall
stiga upp tidigt — du blir trött... Nej vänta! Hvad
var det jag ville säga? Jag glömmer allting ... Jo nu
vet jag!

Han lyfte upp hennes hufvud och lade det på sin
axel, så att hon lättare skulle kunna hviska i hans öra.

— Tycker du mycket illa om furst Valerian, pappa?
— hon talade franska som alltid, när det var något
viktigt hon ville säga.

— Nej hvarför det? Hvarför skulle jag tycka illa
om honom ?. . . — började han men tystnade tvärt. Det
var något i hennes sätt att fråga som gjorde, att han
inte kunde ljuga.

— Jag känner honom så litet, — tillfogade han
efter någon tystnad. — Men det är visst snarare han
som tycker illa om mig.

— Det är inte sant! Om han älskar mig, älskar
han dig också, kommer att älska dig... — hon såg honom
i ögonen med den blick, som han tyckte såg allt inom
honom och höll räfst med allt.

— Hvarför kom du att tänka på honom?

— Jag ville be dig att kalla honom till dig och
tala med honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free