- Project Runeberg -  Alexander I /
205

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.205

— Nu genast?

— Nej sedan.

Han förstod, att »sedan» betydde: »när jag är död».

— Gör det för min skull, lofva mig att du gör det!

— Men hvad är det vi skall tala om?

— Fråga honom, så säger han dig allt hvad han
tänker och önskar... hvad de önska för Ryssland...
Och du önskar ju detsamma?

— Hvilka de?

— Det vet du, — slöt hon på ryska, — fråga
inte. Men om du inte vill, så behöfver du inte, förlåt
mig...

Ja, han visste hvilka de voro. Så gement!
Uppegga dottern mot fadern, använda ett sjukt, döende barn
som redskap för sina fräcka planer. Men sådana voro
de allesammans. Samvetslösa och oblyga. De jagade
honom som ett koppel hundar, de inringade honom,
anföllo honom till och med här, i hans sista kärlek, hans
sista tillflyktsort!

Hon såg honom alltjämt i ögonen med sin klara,
allseende blick. Och med ens kände han, att nu var
stunden inne att säga något, göra något för att afplåna
skulden — nu genast eller också aldrig — annars skulle
det bli för sent.

— Ja, — sade han bleknande, — jag skall tala
med honom och göra allt hvad jag kan.

Hennes ögon strålade upp i glädje, lefvande, jordisk
glädje. Det var som om hon för ett ögonblick återvändt
till honom från sitt ohinnliga fjärran.

— Lofvar du det?

— Jag ger dig mitt ord.

— Tack! Så ja, det var allt... jag tror allt.
Gå nu.

Hon sjönk utmattad ned på kudden och framsuckade
knappt hörbart:

— Välsigna mig!

— Herren vare med dig, barn! Sof nu godt! —
Han kysste hennes slutna ögon och kände, hur hennes
ögonhår sakta skälfde under hans läppar — en domnande
fjärils vingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free