- Project Runeberg -  Alexander I /
219

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.219

på sig själf. Hela familjer drogo ut i kärrmossarna för
att där svälta ihjäl sig. Ifall man kunnat samla alla
ihjälpiskade, mördade och själfspillingar, så skulle man
kunnat göra hvad den Välsignade en gång hotat —
belägga vägen från Petersburg till Tsjudov med lik.

»Fräls, gosudar, ditt kristna folk från Araktsjejev!»
kände sig Tarasov färdig att utbrista, när han hörde
dessa skildringar. Han älskade tsaren, kände till hans
goda hjärta och kunde ej förstå, hur han kunde låta
bedraga sig så. Eller hade Kapiton rätt, att det var
djäfvulen, som här dref sitt spel och en vacker dag skulle
komma att slita sönder dem allesammans?

Men kejsaren åkte upp till Grusino med den känsla
han alltid erfor, när han besökte dessa trakter: han var
en trött färdeman, som närmade sig hemmet; här fick
han glömma allt, hvila ut från allt. »Hos dig känner
jag mig som vid Kristi bröst», brukade han säga till värden.

Och ännu en annan och än ljufligare känsla hade
han. Då han tänkte på det »jordiska paradiset»,
militärkolonierna, erfor han den enda glädje, som ännu återstod
honom i lifvet — att själf olycklig göra andra lyckliga.

Med denna glädje i själen insomnade han så lugnt
den natten som han ej hade sofvit på länge.

Araktsjejev led af sömnlöshet. Ofta när han lagt
sig, släckt ljuset och ville somna, började han i stället
tänka på döden — och så fick han beklämning,
hjärtklappning och alla möjliga nervösa symtom, och hans natt
blef sömnlös.

Ett dylikt anfall fick han också nu. Länge låg
han och kastade sig. Han tog anisdroppar och
kvick-rotsextrakt — det hjälpte ej. Han steg upp, satte på
sig en lång, grå syrtut, som gjorde tjänst som nattrock
och som han alltid bar på Grusino — lyx i klädväg
tyckte han ej om — och började ströfva omkring i
rummen.

Han letade efter något att förströ tankarna med.
Han genomgick de på väggarna uppsatta inventarielistorna
öfver föremålen i hvarje rum med den varnande
öfver-skriften: »Se men icke röra». Han såg efter att allt
var i ordning, att möblerna stodo på sin plats, att ingen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free