- Project Runeberg -  Alexander I /
221

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.221

— Folk skall göra allt hvad de bör göra, för dem
som inte sköter sitt ha vi riset. Jag tycker det vore
besynnerligt, om man inte skulle kunna få folket därhän,
att allt blir ordentligt gjordt.

Än halfgrät han:

— Du har gjort mig sorg, och hvarje bedröfvelse
är som gift för mig och för mig närmare mina dagars
slut, hvartill jag ock bereder mig. Du känner till min
ömtåliga karaktär och att man måste behandla mig
varsamt . . .

Än röt han vredgadt:

— Jag skickar dig inte till Sibirien, jag slår hellre
själf ihjäl dig!

Och i en låg, liksom smekande hviskning tillfogade
han gång på gång:

— Prygla duktigt! Prygla duktigt!

Han vaknade upp, såg sig omkring och varseblef,
att han var ensam, gjorde en förtviflans åtbörd och
började åter ströfva omkring. Han hade inte ro någonstans.
Hu, hvad det var ohyggligt ledsamt! Det var så
ledsamt, att han stönade och jämrade sig af det som af en
våldsam smärta. Skulle han gå till Nastenka? Nej
han hade inte lust. Lite kvass — kanske det skulle
lena i halsen? Nej han ville inte ha kvass heller. Han
ville ingenting. Det var så tråkigt, så dödstråkigt —
en gapande tomhet, som ingenting kunde fylla. Man
kunde bli galen för mindre. Han blef förskräckt. Åter
tog han droppar — hjälpte inte.

Han visste ej själf, hur det gått till att han befann
sig på nedre botten, i biblioteket. Det var på samma
gång arsenal och tortyrkammare. Där stödo kar med
saltlake, hvari de färska spöna doppades. Han profvade med
tungan, om vattnet var ordentligt salt.

Han öfverför med blicken ryggarna på sina
favoritböcker, de enda han läste, som hade sin plats på en
särskild hylla: »Den unge vildbasaren eller de första
lidelsernas faror. — Vilden, som utskrattar nutidens lärdom
öch seder. — De ömma famntagen i äktenskapet och de
glada fröjderna med älskarinnorna. — Fastlagskonfekt. —
Vägen till ett odödligt samlif med änglarna. — Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free