- Project Runeberg -  Alexander I /
223

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.223

grupp orörliga akasior, till höger den obebodda flygelns
vägg. Hvem var det? En grå, hemsk, spöklik figur.
Kapiton Alilujev, den vansinnige. I grå sjukhusrock och
hvit mössa satt han invid väggen och tittade som om
han väntat på någon. Kanske på honom? »Han skär
halsen af mig!» tänkte Araktsjejev och ville smyga sig
in ibland akasiorna, men det var för sent. Den andre
hade sett honom och nickade och vinkade åt honom med
fingret. På läpparnas rörelse kunde man se, att han
hviskade:

— Farsgubben!

Och han skrattade lågt.

Bakom hörnet på flygeln låg stora trappan. Där
gingo poster på vakt under kejsarens fönster. Han skulle
ha ropat, om han blott kunnat; han skulle ha flytt, men
benen ville inte bära honom. Och den andre vinkade
och vinkade som om han vetat, att han skulle komma
till sist. Och plötsligt drefs Araktsjejev oemotståndligt
till honom. Han steg fram och satte sig bredvid honom
invid väggen. Kapiton fixerade honom stum, skrattade
och nickade med hufvudet; i den hvita mössan vippade
en fjäder.

— Hvad gör du här, Kapitosja? ... — började
Araktsjejev försiktigt och inställsamt.

— Jag väntar på kejsaren, — svarade den
vansinnige och blinkade så slugt åt honom, att det tydligt
märktes, att han inte skulle låta sig öfverlistas.

— Hvad vill du kejsaren?

— Jag skall lämna fram en angifvelse.

— Mot hvem?

— Mot dig, farsgubben.

— Men hur har du kommit hit ifrån sjukhuset?

— Djäflarna ha burit mig. Djäflarna bär allt, och
snart bär de bort oss allihop och sliter allihop i stycken.

— Usch då, Kapitosja, låt bli att tala om dem så
här midt i natten. Du kan dra hit dem.

— Dra hit dem? De är alltid med dig. Och en
sån hoper! Prygeldjäfvulen på ryggen, Kitteldjäfvulen
i nafveln, Snicksnackdjäfvulen på tungan — det är
de tre stora, sen är det tio smådjäflar, en på hvart finger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free