- Project Runeberg -  Alexander I /
231

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.231

Vansinniga tala för sig själfva. De här
anteckningarna arta sig till en vansinnigs samtal med sig själf.

4 juli. Bref från faster; hon bjuder mig till landet.
Nej, jag reser inte. Jag har det bra här i den tomma
våningen i Bauers gamla hus vid Pratsjesjnybron. Fönstren
äro kritade, speglar och möbler öfvertäckta. Tomma rum,
där man kan gå fram och tillbaka och, när man blir trött,
läsa en relation om slaget vid Kulm på ett gulnadt blad
af Senatens Tidningar; — en vas på ett bordshörn är
insvept i det. Eller också ligga på soffan med näsan
mot en lapp på det gamla öfverdraget; jag har tänkt så
inånga tankar, medan jag legat och stirrat på den där
lappen, att den alltid kommer att förbli minnesvärd för
mig. Om det är hett, öppnar man fönstren, och då luktar
det rutten fisk från Fontanka, tjära från trätrottoaren,
som de reparera, och granved, som skutskepparna på
smala landgångar frakta ner på kajen i skottkärror. Ibland
kommer det en plötslig honungsdoft från lindarna i
Sommarträdgården, och då minns jag de gamla lindarna vid
dammen bakom växthuset på Pokrovskoje, där Sofia och jag
läste Sjukovskis Ludmila:

Slut är vägen, kom Ludmila,
grafven bjuder oss sin livila.
Täcke är oss gröna kullen,
ljuf är slummern djupt i mullen.

Det är skönt att sofva, om blott icke de ohyggliga
drömmarna vore. Jag drömmer beständigt om markattan
Atka, som antar skepnad af den där apan, som Pusjkin
skref till Vjasemski om. Den vältrar sig öfver mig och
kittlar mig i ansiktet med sin sträfva ragg och vill kväfva
mig. Men på samma gång hör jag, likt en myggas surr,
min kära Sasjas, gossebarnets, röst, som hviskar i mitt
öra: »En allvis godhet härskar öfver världen».

Och jag skrattar. .Jag skrattar visst till och med
i sömnen, och jag kommer väl att dö med det där
vidriga skrattet.

8 juli. Författaren Gribojedov bor hos Odojevski.
De äro goda vänner. Jag tycker inte om Gribojedov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free