- Project Runeberg -  Alexander I /
232

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.232

Somliga döda sig med dolk, andra med kula eller rep,
han dödar sig med sitt skratt.

Jag är lik honom, påstå de. Det förbjude Gud.
Skulle jag också ha samma slags skratt? — Det låter
som när de tömma en säck med ben.

Häromdagen läste han: »Faran af förnuft» i ett
stort sällskap. Han satt vid bordet och hade lagt
manuskriptet framför sig. Yasili Michajlovitsj Fjodorov, en
liten beskedlig gubbe, en skral författare till ett skralt
drama, »Lisa eller följden af förvillelser och högmod»,
kom fram, tog manuskriptet och vägde det i handen.

— ^thå, — sade han, - - det är ganska tungt, går
upp emot min Lisa.

Gribojedov gaf honom en blick öfver glasögonen och
sade mellan tänderna:

— Jag skrifver inget skräp.

Fjodorov blef förlägen.

— Det är det ingen som betviflar, Alexander
Serge-jevitsj, och jag ville visst inte förolämpa er genom en
jämförelse med mig, tvärtom, jag är den förste att
skratta . ..

— Ni kan skratta åt er själf, jag tillåter ingen
att skratta åt mig. . .

— Men, Alexander Sergejevitsj, jag tänkte inte alls...

— Nej, det tror jag visst, att ni inte tänkte, när
ni talade.

Värden såg, att det artade sig illa. Han gick fram
till Fjodorov och tog honom i axeln.

— Till straff skola vi placera Vasili Michajlovitsj
på den bakre stolraden.

— Placera honom hvar ni behagar, men jag ämnar
inte läsa i hans närvaro, — förklarade Gribojedov, reste
sig upp och började gå af och an i rummet rökande en
cigarr.

Fjodorov rodnade och bleknade, hade så när börjat
gråta, stackarn. Till sist tog han sin hatt.

— Jag är mycket ledsen, Alexander Sergejevitsj,
att mitt oskyldiga skämt blef orsak till sådant obehag,
men för att ej beröfva värden och gästerna nöjet att
höra er komedi, så går jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free