- Project Runeberg -  Alexander I /
240

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.240

Han tycktes ej förstå. När jag gått, frågade han
alla, hvarför jag var ond på honom.

Ja att skända barn. Mörda är vidrigt, men orera
om mord, när man vet, att man ej kommer att mörda, är
ännu vidrigare.

Att mörda kejsaren är ingen konst: i Tsarskoje Selo,
på paraderna, på promenaderna, på gatan — öfverallt går
han ensam, utan vakt. Man kan verkligen skjuta ner
honom med en leksakspistol. Men vi göra det inte.
»Handen lyfter sig inte, hjärtat säger nej.»

Äro vi pultroner? Nej det är inte det. På vårt
regemente hade vi en tapper kapten: kartescher och kulor
kunde hvina om honom — han satt lugn som vid ett
schackbräde; men i sin sängkammare flyttade han undan
handduken till natten för att inte tro sig se en vålnad.
Så är det med oss i fråga om tsaren: vi veta inte, om
han är en handduk eller en vålnad.

Jag minns också Sofias hemska dröm om hur jag
med knifven i hand störtade fram för att mörda en död.
Och hans ansikte vid hennes kista — lefvande, men mera
dödt än den dödas.

Att gå ut ur Sällskapet vore uselt gjordt. Stanna
kvar i det med sådana tankar är ännu uslare. Jag vill
inte tugga på de heliga relikerna som på en torr höna;
jag vill inte skända barn; jag vill inte blanda ihop
kyrkmusik och slagdänga, blod och smuts.

13 juli. Jag har underrättat Rylejev, att jag går
ut ur Sällskapet. Han ville vända alltsammans i skämt,
men när han såg, att jag inte hade håg att skämta, blef
han het, begärde förklaringar och sade oförskämdheter.
Jag hade redan börjat hoppas, att det skulle sluta med
en utmaning. Men Pusjtsjin blandade sig i saken och
afvände skandal. Rylejev tycktes också själf besinna sig,
blef helt spak, tystnade och såg nedslagen och beklämd
ut, när han lämnade mig.

Det gör mig ondt om honom. Han ser, att det står
illa till, men försöker hålla modet uppe stackaren. »Om
också alla skulle gå ut ur Sällskapet», förklarade han
häromdagen, »så upphör jag inte att anse det existerande
i och med mig ensam.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free