- Project Runeberg -  Alexander I /
247

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.247

lättfärdiga borgarflickan Katasanova och hade så när själf
låtit snöpa sig.

Då man erfor detta vid hofvet, blef det en
uppståndelse: löjtnanten vid lifgardet, generalguvernörens
brorson, den vackre Aljosja en själfstympare! Saken kom för
kejsarens öron, och Kondrati Selivanov, skoptsernas lärare,
blef förvisad från Petersburg.

Den filadelfiska kyrkan har lånat mycket af
skopt-serna. Mamma själf, påstås det, har varit i lära hos dem.
»Ja Herre Gud, vore det inte för snöpningen skulle en
sådan man få hela hären att följa sig!» säger Popov om
Selivanov.

— Och ni tror på allt det där? — frågade jag,
när Aljosja hade talat slut om det lidelsefria kyssandet.

— Ja det gör jag. Hvarför skulle jag inte? Finns
det kanske inte också i kristendomen mycket, som är för
förståndet ofattligt?

— Jo naturligtvis. Men kommer ni ihåg Istomina?
Kommer ni ihåg balerna hos Vjasemskis? Så härligt ni
dansade masurka!

— Hvarför påminna om de där dårskaperna? — sadehan.

Han slog ned ögonen, men sedan såg han plötsligt

upp och smålog som förut, och på de bleka kinderna
framträdde två högröda fläckar.

— Nej, — sade han, — jag saknar inte det
förflutna. Ni talar om baler, men gudilofvandet är bättre
än alla baler, var viss om det.

Stackars Aljosja!

22 juli. Äro vi inte alla förälskade i vår »mamma»
som Aljosja i sin Gudamoder?

— Mamma! Lilla dufvan! Tag mig till dig! —
kuttrar smäktande den rödbrusige och stormagade
stabskapten Gagin.

— Min lilla gosse, — säger mamma så ömt, —
jag älskar dig som endast en mor kan älska sitt barn.
Må allas våra hjärtan bli till Jesu Kristi enda bjärta!

Och generalmajor Golovin, som en gång i världen
med sina fanagorier trotsat den mördande elden från
Ba-grations skottvallar, han ligger nu vid mammas fötter —
ett lejon tämdt af en dufva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free