- Project Runeberg -  Alexander I /
251

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.251

blifvit verklighet. Det ofullbordade är fullbordadt, det
outsagda är utsagdt, cirkeln har slutit sig.

Att fly från detta vore att fly från sanningen.

Jag har bedt Aljosja att föra mig till skoptserna.

31 juli. Jag har varit hos dem. Farbror
Alexander Nikolajevitsj Golitsyn skall ha tack: de betrakta
honom som sin välgörare och mottogo mig som en bror.

— Nå, furste lilla, du är väl kallad? — frågade mig
deras kantor Grobov.

»Kallad» betyder omvänd till skoptsernas lära.

När jag tyvärr måste svara nekande, smålog han slugt.

— Jag ser tvärs igenom dig. Det går inte för er
att lura oss; ni, våra välgörare, vilja detsamma.

— Hvad är det vi vilja?

— Att Herren skall regera som själfhärskare öfver
jorden.

1 augusti. I hörnet af 13:de Linjen och Maly
Prospekt på Yasiljevskiön ligger köpman Ananjevs värdshus.
I bottenvåningen är spislokalen eller, på osminkadt språk,
krogen, en trappa upp befinna sig några snyggare men
också tämligen smutsiga, enskilda rum för gästerna. I ett
af dessa ha vi våra möten.

Solen skiner in genom fönstren, flugorna surra. På
bordet står en samovar, som utsänder sådana ångmoln, att
spegeln blir dimmig. Skoptserna älska te. Under ett
samtal dricka de ur ett halft dussin samovarer. När de blifvit
upphettade af drycken, luktar det svett om dem — det
är en säregen lukt de ha, den påminner om myskdjurets.
Ansiktena äro gula, skrynkliga och som uppsvällda af
vattsot. Till en början kände jag mig obehaglig till
mods i sällskapet, men nu har jag vant mig. De äro
människor som alla andra; de sakna skägg och mustascher
och det där andra, men de sakna icke intelligens. De äro
naturfilosofer.

Här råder än fullkomligare demokrati än hos mamma.
Värdshusvärden själf, köpman Ananjev, Miljutin, Nenastjev,
Solodovnikov — alla äro miljonärer. Men här är också
en brödförsäljare, Kurilkin, en förrymd artillerist,
fyr-verkaren Ivan Budylin, soldaten Fedul Petrov, densamme
som omvände Aljosja till skoptsernas lära, och kanslisten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free