Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.258
Hos oss vid Don
bor Herrans son
med sina änglar
och ärkeänglar . . .
Plötsligt tystnade de, och genom tystnaden ljöd en
ensam, härlig kvinnoröst — Catalani själf skulle ha blifvit
afundsjuk. Det var Katasanova:
Ack du drufva ljufvelig
— hvar finns slik frukt på jordens stig!
Sänk från skyn, du örn, dig neder,
Helge And, o kom, jag beder!
Det gick kalla kårar öfver min rygg. Det var något
stämman, som minde mig om det glödgade järnet, som
bränt Teklas bröst.
Och åter samsmälte alla rösterna i en högtidlig, vild
och hotfull kör, lik den nalkande stormens brus:
Den sjunde himlen öppnats till slut,
det gyllene hjul rullar ut,
det gyllene, flammande hjul. . .
Och plötsligt snurrade något hvitt. Det var svårt
att tro, att det verkligen var en människa: hvarken
ansikte, armar eller ben, endast en hvit, hvirflande
pelare, som en snöpelare i yrväder. Och så en till och
en till och en till. Hela rummet fylldes af hvita hvirflar.
Det var svepskjortorna, som utspända af luften bildade
dessa pelare. De snurrade och snurrade och snurrade —
och det var ett hvin och ett tjut och ett hvisslande som
i en snöstorm på stäppen.
Det gick rundt i mitt hufvud. Ibland förlorade jag
halft medvetandet och tyckte, att jag själf snurrade
omkring jämte alla de andra. Ibland kom jag till sans
och såg, hur de dansande utmattade stannade och vredo
ur sina af svett genomvåta skjortor, med handdukar
torkade upp svettpölar på golfvet, och den välbekanta
myskdjurslukten höll på att kväfva mig. Men sedan
förlorade jag genast åter medvetandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
