- Project Runeberg -  Alexander I /
261

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.261

»Efter en sådan promenad», säger han, »uppskattar man
dess mera behaget af sin varma kammare.» Till
middagen oföränderligen hans favoriträtt ris. En pipa tobak,
aldrig mera än en om dagen. Franskt snus — köpes
alltid hos Daser — och te införskrifvet från marknaden
i Makarjev, en låda om året. Till kväll två stekta
äpplen och ett glas portvin.

Katarina Andrejevna är ännu inte gammal: vacker,
kall och hvit som en snöstaty, en passande musa åt den
allvarsamme historiografen. Då de välartade barnen om
kvällarna samla sig kring mamma vid det runda tebordet
med dess hemtrefliga lampa och hon gör korstecknet öfver
dem för natten — Bonne nuit, papa! Bonne nuit,
maman! — kan man tycka sig se en tafla af Greuze.
Sedan läser hustrun eller äldsta dottern högt en
sömn-gifvande roman af M:me Souza. Nikolaj Michajlovitsj
sätter sig med ryggen mot lampan för att spara ögonen,
och vid de känslofulla ställena gråter han. På slaget tio
gå alla till sängs.

— Åren och min karaktär, — säger^ han, — göra
mig benägen för ett stilla familjelif. Den ena dagen som
den’andra, i dag som i går. Jag tackar innerligt^ Gud
för "hvarje lugn dag.

— Ers excellens, — säger jag,"— ni är en
mästare i lefnadskonst.

"Han ler sitt stillsamma leende.

— Lyckan, — säger han, — består i frånvaron af
förtret och lifsvisdomen i att njuta af hvardag som Gud
ger. I det lugna, enformiga hvardagslifvet med dess
stilla fröjder skulle jag vilja säga till solen: stanna.
Numera" är min främsta önskan den att ingenting önska,
ingenting! Jag ber till skaparen, att han utan några slags
tillägg skall lämna allt sådant det är.

Kanske att han har rätt. Men oupphörligt vill det
komma för mig, att både han och jag äro längesedan
döda och i de dödas rike tala om lifvet.

19 September. Den gyllene hösten är slut. Regn,
smuts, kyla. Höstens Bore tjuter i de kala träden, sliter
af de sista gula lofven och hvirflar bort med dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free